8 Motioner i Andra kammaren, Nr 95. Möjligheterna till utveckling genom utbildning och reformbehovet på undervisningens område skola med hänsyn till den pågående stora skolutredningen icke beröras. Här skall endast betonas vikten av att skolans fostrande gärning ställes i centrum bland dess uppgifter. För oss framstår det vidare som självklart, att samhällsåtgärder .för ungdomsvård aldrig kunna ersätta eller mäta sig med hemmens tidigare centrala betydelse för de ungas utveckling. Vårt hopp att hemmen återigen skola bli avgörande faktorer för ungdomsåren liksom för barnaåren förändrar dock ej vår uppfattning -om nödvändigheten av en positiv ungdomsvård från samhällets sida. Ett av de mest uppmärksammade bevisen på de ökade risker för ungdomen, som denna utveckling medfört, utgör ungdomsbrottsligheten. Kriminalstatistikens i stort sett glädjande huvudtendens avviker på ett markant sätt, då det gäller ungdomliga brottslingar, d. v. s. kategorien under 18 år. Särskilt ha de kriminella ungdomsligorna kommit att framstå såsom ett problem av allt större räckvidd. Det saknas anledning att här redovisa gängse statistik, då det endast erinras om allmänt kända förhållanden. Behovet av åtgärder på detta område blir emellertid starkare med hänsyn till den stigande brottslighetstendens, som naturligt sammanfaller med varje kristid. Med hänsyn till den i justitiedepartementet pågående utredningen saknas emellertid anledning att nu framställa något yrkande. Också missförhållandena inom ungdomens nöjesliv äro alltför välkända för att tarva särskild belysning. Nöjeslivets problem har inte minst inom ungdomsorganisationerna kommit i förgrunden. Behovet av sunda nöjen och framför allt nöjen i sunda proportioner har härvid icke bestritts, men en växande opinion har vänt sig emot nöjesindustriens avarter och skadeverkningar. Här må erinras om att hela problemet för närvarande endast regleras av § 13 i Ordningsstadgan för Rikets städer, vilken paragraf genom kungl. kungörelse 1932 utsträckts att gälla hela riket. Paragrafen stadgar anmälningsskyldighet för bland annat den, som anordnar offentlig dans, och innehåller i övrigt rena ordningsföreskrifter. Någon reglering av antalet nöjestillfällen i varje kommun, granskning av arrangemangens värde och dylikt förekommer inte. Åtgärder i sådan riktning måste dock allvarligt övervägas. Här uppställer sig frågan, huruvida man bör låta ett kommunalt organ få yttranderätt eller vetorätt beträffande i kommunen anordnade nöjen, alternativt att uppdraga detta åt statlig ämbetsman. Behov av ingrepp kan finnas i två avseenden, dels beträffande antalet tillställningar, där viss ransonering skulle kunna tänkas, dels beträffande det ekonomiska utbyte, vederbörande arrangör kan få på affären. I sistnämnda hänseende förekomma ju ofta klagomål på att ungdomen får betala struntsaker oskäligt högt. Emellertid erbjuder det särskilda svårigheter att en stor del av den positiva ungdomsverksamheten finansieras av "fester", d. v. s. tillfällig förvärvsverksamhet itnöjesindustrien. Att koppla av vissa ungdomsorganisationers intresse härifrån torde endast kunna ske med statsanslag till deras verksamhet. Att "avekonomisera" nöjeslivet på den vägen att man ger de ideella föreningarna monopol för att därigenom komma åt de enskilda "näringsidkarna"
