10 Motioner i Andra kammaren, Nr 95.
nuvarande ungdomsgenerationen av befolkningsfrågans lösning, den tanken ej onaturlig att ett reglerat sparande bland denna överkonsumerande ungdomskategori borde åstadkommas. Främst skulle detta i så fall inriktas på sparande för framtida bosättning. Givetvis borde hinder ej läggas för sparmedlens utnyttjande på annat gagneligt sätt. I första hand bör dock frivilligt sparande på allt sätt stimuleras och ungdomens benägenhet för ekonomiskt lättsinne motverkas genom väckande av ansvarskänsla och propaganda för en realistisk syn på den privata ekonomien. Vid ungdomens uppfostran till ekonomisk mogenhet och för motverkande av ovan antydda mindre goda förhållanden ha sparklubbar och intressekontor gjort betydande insatser. Med hänsyn till problemets räckvidd måste dock noggrant undersökas i vilka avseenden och i vilken utsträckning stödjande åtgärder böra företagas. Den bakgrund till förändringarna i ungdomslivet, som inledningsvis tecknats, har fört oss fram till uppfattningen, att den centrala frågan är en positiv samhällelig ungdomsvård. Regleringar av avarter kunna vara nödvändiga, men endast ett uppbyggnadsarbete inom ungdomens egna led kan utgöra en tillfredsställande lösning. Samhällets förnämsta uppgift bör vara att stödja och stimulera de goda tendenserna i ungdomens självverksamhet. Emellertid framstår det såsom en avgörande brist att ett effektivt samhälleligt stöd för en sådan stödjande ungdomsvård saknas. Det fria ungdomsarbetet, som dock på. ett avgörande sätt kan forma den viktiga utvecklingen mellan barnaåldern och den vuxnes mognad, arbetar ofta under svåra förhållanden. Insikten om dess betydelse är stundom ganska klen. För förbättrade arbetsvillkor för ungdomsarbetet och dess vidare utveckling synas följande åtgärder nödvändiga. Den skyndsamma och allsidiga utredning av ungdomsfrågorna, som vi föreslå, bör i sitt första stadium särskilt inriktas på en undersökning, i vilka former samhället kan tänkas stödja ungdomsarbetet. Härvid måste frågan om statliga och kommunala organ för lämnande av detta stöd komma i förgrunden. Utan sådana organ saknas möjlighet att erhålla någon överblick över hithörande problem. För närvarande ävilar enligt § 2 i Barnavårdslagen barnavårdsnämnderna "att med uppmärksamhet följa de inom kommunen rådande förhållandena i avseende å barns och ungdoms vård och uppfostran". Utöver denna ytterst allmänna bestämmelse saknar emellertid lagen regler för barnavårdsnämndernas ungdomsvårdande verksamhet, i annan mån än beträffande ingripande mot vanartig eller på annat sätt socialt skadad ungdom. Väl kommer socialstyrelsen samt statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör genom sitt arbete i kontakt även med av oss här åsyftade former av ungdomsarbetet. Så har socialstyrelsen t. ex. vid avgivande av förslag om bidrag från allmänna arvsfonden i åtskilliga fall kunnat föreslå ekonomiskt stöd åt ungdomsarbetet. Dock synes det, med hänsyn till det lokala organets avgörande betydelse och den nya verksamhetens art, lämpligast att icke åläggs. barnavårdsnämnderna den nya funktionen. Socialstyrelsens fortsatta befattning med ungdomsvården är givetvis avhängig av barnavårdsnärnndernas
