Motioner i Andra kammaren, Nr 99. 1 Nr 99. Av herr Larssoni Hede m. fl., om införande av rätt för kommun att anslå medel till hemvämets verksamhet. Hemvärnet bildades för att vara ett lokalt komplement till riksförsvaret. Dess verksamhet har från början följts av befolkningens och även de kommunala organens stora intresse. Det har genom hemvärnets tillkomst skett ett närmande mellan folk och försvar, som endast kan hälsas med glädje. Även om hemvärnet inlemmats i riksförsvaret, har det dock erhållit så stark anknytning till kommunerna, att dessa bl. a. givits vissa befogenheter ifråga om dess rekrytering. Statsverket har åtagit sig att bestrida kostnaderna för hemvärnsm-ännens utrustning med strid-smateriel samt vissa personliga persedlar. Utvecklingen har emellertid gått så snabbt, att staten ej i tillräcklig omfattning kunnat -lösa problemet att även tillhandahålla hemvärnsmännen de ytterligare persedlar m. m., som måste anses nödvändiga dels för -övningar under fältmässiga förhållanden, dels ock för övningarnas effektiva bedrivand-e. Hemvärnsbefälet har i dessa fall vanligen ej vare sig velat eller kunnat ålägga -hemvärns-männen att på egen bekostnad anskaffa sådana persedlar eller sådan materiel, då hemvärnsmännen ej förmå bära en sådan utgift. Frivilliga bidrag ha insamlats, men ofta ej varit tillfyllest. För att lösa problemet ha därför i ett stort antal fall kommunerna måst anslå ett visst belopp till hemvärnets verksamhet i den fasta övertygelsen, att denna för hemortsförsvarets synnerligen viktiga verksamhet måste stödjas så. att den kan utveckla full effektivitet utan att deltagarnas privatekonomiska förhållanden lägga hinder i vägen. Emellertid har, efter besvär, genom ett beslut av regeringsrätten den 15 maj 1941 fastställts, -att beviljandet av anslag till hemvärnet icke tillhör de angelägenheter, som kommunen äger vårda, samt att kommun genom att bevilja dylikt anslag överskrider sin befogenhet. D Situationen är allt-så den, att en enskild medlem av kommun kan, genom att anföra besvär över kommuns beslut att bevil ja anslag till hemvärnet, förhindra allt ekonomiskt stöd från kommunen till denna verksamhet. Emellertid synes den övervägande majoriteten av befolkningen i ett stort antal kommuner gilla, att hemvärnet beviljas kommunalt bidrag. Detta visas bäst därigenom, att sådana anslagsbeslut i ett mycket stort antal fall icke varit föremål för besvär. Dä kommun första gången beviljat anslag till denna verksamhet, har därjämte beslutet måst fattas med två tredjedels majoritet. Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 4 saml. Nr 99-103.
