lo Motioner i Andra kammaren, Nr 115. yrkessjukdom som uteslutande eller till övervägande del framkallats genom inandning av stendamm. Erfarenheterna under de gångna åren giva emellertid vid handen, att även andra än i lagen upptagna, till yrkessjukdomarnas kategori hänförliga sjukdomar i betydande utsträckning förekomma. Särskilt synas de bland lantarbetarna ofta förekommande fallen av bl. a. mul- och klövsjukan, ringorm samt undulantfeber kunna hänföras till yrkessjukdomarnas område. Beträffande mul- och klövsjukan synes i detta sammanhang ett speciellt fall böra anföras. En djurskötare, vilken ådragit sig nämnda sjukdom under skötseln av en infekterad besättning, vägrades av Lantarbetsgivarnas olycksfallsförsäkringsbolag ersättning enligt lagen om olycksfall i arbetet. Bolagets beslut överklagades hos försäkringsrådet, som hos medicinalstyrelsen begärde ett uttalande om sjukdomens art. Medicinalstyrelsen i sin tur remitterade yttrandet till medlemmen av vetenskapliga rådet, professor James Strandberg, vilken i sitt utlåtande förklarade att infektionen ej vore att hänföra till smittosam sjukdom, som omtalas i epidemilagen, och kan därför icke bliva föremål för ersättning såsom under arbetet ådragen smittosam sjukdom. Ömsesidiga socialförsäkringsbolagens skaderegleringsnämnd förklarade därjämte att sjukdomen icke uppkommit genom olycksfall. Någon hudskada av i olycksfallsförsäkringslagen åsyfta-d art hade heller icke förekommit. Under sådana förhållanden ansågs att djurskötarens besvär icke kunde bifallas. Besvären ifråga avslogos sedermera. Reflexionerna göra sig här själva. - Beträffande undulantfebern, vilken orsakas av samma bakterie som ger smittosam kastning hos nötkreatur, har en på landsbygden företagen undersökning givit till resultat att nämnda feber är mycket vanlig bland lantarbetarna. I spridning överträffar den smittosamma kastningen antagligen tuberkulosen. Man har t. ex. i vissa Mälardistrikt funnit upp till 80 procent av besättningarna smittade. Medicinalstyrelsen har också i cirkulärskrivelse fästat läkarekårens uppmärksamhet på sjukdomen och i en ny redogörelse för densammas spridningssätt pekat på en del risker av hittills förbisedd art. Såväl mul- och klövsjukan som undulantfebern voro också föremål för diskussion vid allmänna svenska läkaremötet i Stockholm 1938. Vid nämnda möte, där yrkessjukdomarna behandlades, gjordes ett inlägg i debatten av överläkaren vid Simrishamns lasarett, vilket inlägg för lekmannaförnuftet förefaller vara fullt riktigt. Han yttrade bl. a.: l sitt inledningsanförande nämnde professor Strandberg infektionernas roll för vissa yrkessjukdomar: "För den händelse de här framförda synpunkterna kunna komma att få någon betydelse för vissa yrkessjukdomar ber jag få fästa uppmärksamheten på yrkessjukdomar hos lantarbetarna - detta ur ekonomisk synpunkt svaga befolkningsskikt. Hos dem spela infektio-nerna, som de ådraga-sig i arbetet med handhavandet av djuren, en roll. Och dessa sjukdomstillstånd falla så att säga mitt emellan räckvidden av lagen för försäkring för olycksfall och lagen om försäkring för vissa yrkes
