3 M otioner i Andra kammaren, Nr 1928. vägarna. Och därom är ju ej annat än gott att säga, så långt nu detta låter praktiskt ordna sig. Men känt är, att i många bygder avstånden till användbar bilväg kunna vara avsevärt långa, och när barnen omsider kämpat sig fram till den hållplats på stora vägen, där bil eller buss skall skaffa dem vidare, kan det ofta bli en lång väntan i vidriga väderleksförhållanden som gör hela tillvaron för dem under resten av dagen olustig och förstörd. För att ej nämna alla de risker till liv och hälsa, som dylika situationer utsätta de späda barnen för. Det vor-e ej mer än rätt och billigt, att å dylika uppsamlingsplatser lämpliga skydd mot regn och kyla anordnades, där barnen någorlunda kunde känna sig tillfreds under väntan på vidare skjuts till skollokalen. Skolöverstyrelsen framhåller för egen del -behovet av dylika skyddsåtgärder, men anser att kommunerna härvidlag böra vidtaga nödiga anstalter, då. det för statens del skulle bli alltför betungande och äventyra skolskjutssystemets fulla utnyttjande av kostnadsskäl. Departementschefen ansluter sig till samma tankegång och anser att det visserligen är önskvärt, att åtgärder i nämnt syfte genom skoldistriktens försorg vidtagas, men att ett ingripande från statsmakternas sida i syfte att framtvinga sådana åt- gärder icke för närvarande kan förordas. Att staten emellertid, lika väl som i fråga om anslaget till skolskjutsar, även bisträckte med hjälp till anordnandet av dessa skydd vid barnens vänteplatser, vore väl inte mer än en fullt rimlig och konsekvent åtgärd. Den som drivit fram hela centraliseringssystemet bör även, synes det, vara beredd att åtaga sig alla dess långt gående konsekvenser. En försummelse i detta hänseende kan i väsentliga stycken vedervåga alla de fördelar, som den nya reformen varit avsedd att skapa och ge. Barnens fysiska omvårdnad bör väl om något vara första förutsättningen för möjligheten av ett vidare tillgodoseende av deras intellektuella och andliga spis. Även om ett riksdagens beslut om -statligt bidrag till dylika landsvägsskydd åt skolbarnen vid vänteplatserna redan nu kunde varit av behovet påkallat, vilja vi dock av hänsyn till svårigheten att i detta stadium rucka på den uppgjorda finansplanen ej komma med något yrkande därom. Men vi vilja starkt understryka nödvändigheten av att Kungl. Maj:t i god tid till nästa riksdag tar denna fråga under allvarligt övervägande och kommer med förslag om åtgärder i detta syfte. Kvar står dock under allt bland landsbygdens folk en stark önskan att den pågående centraliseringen av vårt folkskoleväsende härefter sker med större varsamhet och att fortsatt indragning av skolor endast sker, där omständigheterna så oundgängligen påkalla dylik åtgärd. På grund av vad ovan anförts vilja vi hemställa, att riksdagen gör ett uttalande, f att beträffande den fortgående centraliseringen av vårt folkskoleväsende större varsamhet iakttages och att in
