Motioner i Andra kammaren, Nr 12.9. 5 senast vid 1938 års riksdag. Skäl ansågos då föreligga för en jämkning av åldern uppåt från 15 till 16 år. Även om jag i likhet med arméförvaltningens civila departement finner vissa skäl kunna åberopas för en återgång t1ll- 15-årsåldern som undre gräns, anser jag mig likväl med hänsyn till att riksdagen så sent som år 1938 träffat avgörande i frågan icke böra nu förorda en återgång till tidigare gällande åldersgräns" Då denna fråga år 1937 var föremål för utredning, uttalade sig skytteförbundens överstyrelse sålunda: -"El1uru denna fråga-utövar direkt inflytande allenast på användningen (fordelnlngen) av det till rörelsens förfogande ställda statsanslaget, är densamma likväl av allra största betydelse. Ihågkommas bör, att det för en aktiv skytt beräknade statsanslaget icke kommer denna skytt personligen, utan hans förening till godo. Det är uppenbart, att föreningarna icke ha något ekonomiskt intresse, ja, i flertalet fall icke ens ekonomisk möjlighet att bedriva rekryteringsarbete inom åldersklasser, som ställts utanför statsanslaget. En höjning av här ifrågavarande åldersgräns utöver 15 år skulle därför komma att medföra de allra största vanskligheter för rekryteringsarbetet, varigenom rörelsens fortsatta livskraft självfallet skulle äventyras." Dessa synpunkter torde alltjämt få anses äga giltighet. Därutöver hava emellertid under de närmast förflutna åren vissa omständigheter tillkommit, vilka synas väl motivera en återgång till 15 år såsom undre gräns för anslagsberättigad skytt. Genom beslut av 1941 års riksdag har värntjänstutbildning införts i de allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, varvid dock skjututbildningen endast skall bedrivas frivilligt och i gymnasiets tre översta ringar och motsvarande klasser. I statsutskottets sammanjämkningsförslag, som låg till grund för riksdagens beslut, nämndes på tal om den ungdom, som icke bleve i tillfälle att erhålla skjututbildning vid de högre läroanstalterna, att för dem en anknytning till den frivilliga skytterörelsen kunde ifrågakomma. Denna rörelses betydelse för och sammanhang med värntjänstutbildningen framhölls även i remissyttranden rörande värntjänstsakkunnigas förslag av chefen för armén m. fl. myndigheter. Den 31 maj 1940 utfärdades bestämmelser för organisation av hemfuärnet. Härvid föreskrevs bland annat, att till reservhemvärnsman kunde antagas yngling, som fyllt 16 år. En hög grad av skjutskicklighet måste givetvis vara en av de viktigaste förutsättningarna för att hemvärnet skall kunna fylla sitt ändamål. Dess skjutövningar äro till största delen förlagda till de frivilliga skytteföreningarna, i vilka hemvärns- och reservhemvärnsmännen mangrant ingått såsom aktiva medlemmar. Beträffande såväl värntjänstutbildningen som hemvärnet torde det vara av stor betydelse, att de ynglingar, som skola deltaga i skjutövningarna, redan före dessas början hava nått en viss grad av skjutfärdighet. För att skytteföreningarna skola kunna bibringa sina yngsta medlemmar denna skjututbildning utan att tyngas av ekonomiska uppoffringar torde
