Motioner i Andra kammaren, Nr 133. 1
N r 133.
Av herr Andersson i Falkenberg m. fl., om dyrtidstillägg å statens bidrag till avlönande av distrikts- och reservbarnmorskor. Genom lag om anställandet av distriktsbarnmorskor m. m. den 28 mars 1919 tillförsäkrades distriktsbarnmorskorna en kontant minimilön av 800 kr. för år samt tvenne ålderstillågg, vartdera å 100 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring samt därtill bostad om minst ett rum och kök m. m. med värme eller ersättning därför enligt ortens pris, dock med minst 250 kr. Förestående avlöningsförmåner skulle bestridas av den eller de till distriktet hörande kommunerna. Till årliga avlöningen bidrog staten och vederbörande landsting med 200 kr. var samt staten därjämte till ålderstilläggen i -deras helhet. Genom ändring i nyssnämnda lag den 18 juni 1926 ökades fr. o. m. år 1927 den garanterade minimilönen till 950 kr., som fortfarande liksom naturaförmånerna skulle bestridas av den eller de till distriktet hörande kommunerna. Till årliga avlöningar bidrogo staten och vederbörande landsting med 250 kr. var samt staten fortfarande till ålderstilläggen i deras helhet. Genom lag om anställandet av distriktsbarnmorskor m. m. av den 4 juni 1937 skedde den förändringen att minimilönen ökades till 1,500 kr. samt ålderstilläggen till trenne, vartdera å 100 kr. efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring. Vidare tillerkändes barnmorskorna under vissa betingelser extra ersättning för biträde vid förlossningar utöver ett visst antal samt möblerad bostad om helst 2 rum och kök - varav det ena avsågs till mottagningsrum - därtill värme och lyse samt där så kunde ske även fri telefon eller ock ersättning för naturaförmåner efter ortens pris. Beträffande fördelningen av kostnaderna för förestående förmåner skedde denbetydelsefulla förändringen att staten åtog sig hela den fastställda minimilönen, ålderstilläggen samt förenämnda extra ersättning, varemot landstingen pålades samtliga kostnader för bostadsförmånen. Från och med år 1938 föreligger alltså det ganska säregna förhållandet att en viss befattningshavares författningsenligt garanterade kontanta minimilön och ålderstillägg helt utgå av statsmedel, medan naturaförmånen eller kontant ersättning därför helt utgår av landstingsmedel. En dylik uppdelning av distriktsbarnmorskornas kontanta lön och förmåner har icke varit helt till fördel för barnmorskeväsendet. De olikheter i lönehänseende beträffande distriktsbarnmorskorna, som nämligen kunna påvisas de olika landstingen emellan, har otvivelaktigt sin grund i den olika uppfattningen om vem som skall anses bära huvudansvaret för en rättvis lönepolitik med avseende å här ifrågavarande ganska stora befattningshavaregrupp. En granskning av de olika landstingens beslut beträffande distriktsbar11- morskornas löner utvisar sålunda att ett par landsting låtit barnmorskorna Bihang till riksdagens protokoll 1942. 4 saml. Nr 133-137. 1
