Motioner i Andra kammaren, Nr 4. 1 Nr 4. AV hen Gßlßliilfl 111- fl-, om viss ersättning till f. d. Iandskamreraren Lars Fernqvist. Enligt av Liss Erik Einar Joha.nsson och,Liss Anders Arvid Johansson, båda i Uppsälje, Dala-Järna, till länsstyrelsen i Kopparbergs län avgivna gåvodeklarationer hade vardera av dem under åren 1938 och 1939 av sin morfader, hemmansägaren Hans Erik Hansson, mottagit gåvor - dels fastighet och dels pengar - till ett sammanlagt värde av 12.654 kronor 63 öre. Vardera av de båda gåvodeklarationerna belades den 4 december 1939 av länsstyrelsen genom dåvarande landskamreraren Lars Fernqvist med stämpel till belopp av 820 kronor efter klass li i stället för, såsom rätteligen bort ske, efter klass l av den i 19 § förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva intagna tariffen. H l särskilda till Kungl. Maj :t ställda, den 30 november 1940 till finansdepartementet inkomna framställningar anhöllo Liss Erik Einar Johansson och Liss Anders Arvid Johansson om restitution av vad av dem för mycket erlagts i gåvoskatt, utgörand-e för vardera 526 kronor, jämte ränta. Genom beslut den 24 januari 1941 fann Kungl. Maj:t emellertid ansökningarna icke kunna vinna avseende, enär det icke styrkts, att ansökan om återfående av ifrågavarande skattebelopp icke kunnat ingivas till vederbörande hovrätt inom tid, som stadgas i 49 § 2 mom. första stycket ovannämnda förordning, och sådant fall, som avses i andra stycket av nämnda moment, följaktligen icke förelåge. Sedan advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt i början av augusti 1941 hos Fernqvist såsom den för stämpelbeläggningen ansvarige gjort skriftlig förfrågan, huruvida han hade för avsikt att ersätta gåvotagama den förlust som därigenom tillskyndats dem, har Fernqvist till vardera av gåvotagarna återbetalt beloppet i fråga, 526 kronor. I en till Kungl. Maj :t ställd, den 30 september 1941 till finansdepartementet inkommen framställning har Fernqvist därefter anhållit, att Kungl. Ma j :t måtte beredahonom ersättning för sålunda av honom utbetalade belopp, tillhopa 1.052 kronor, med avdrag för vad han därå uppburit i stämpelprovision. I sin framställning har Fernqvist framhållit, att den felaktiga stämpelbeläggningen skett av förbiseende, till stor del beroende på hans stora arbetsbelastning, samt att det icke torde kunna anses rättvist och billigt, att han i egenskap av stämpelbeläggare skulle bliva den i saken slutligen ekonomiskt lidande, då ju statsverket faktiskt tillförts 1.052 kronor för mycket i stämpelBihang till riksdagens protokoll 1942. 4 saml. Nr 4-9.
