10 Motioner i Andra kammaren, Nr 155. Nr 155. Av herr Nilsson i Steneberg, angående utredning av vissa frågor rörande de elektriska distributionsföretagen. De priser å elektrisk ström, som de elektriska distributionsföretagen å landsbygden tillämpa, äro på vissa håll mycket högre än å andra. Även om kostnaderna för strömmen ej äro desamma överallt, finnes anledning antaga att de höga kraftpriser, som landsbygdens folk få betala i vissa trakter, närmast bero antingen på ett irrationellt taxesystem eller därpå att distributionsföreningarna, resp. bolagen, uttaga alltför höga vinster. Sedan ett par år finnes möjlighet att till kommerskollegium eller statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström framföra klagomål rörande strömpriserna. Hittills lärer emellertid denna nämnd endast hava behandlat ett obetydligt antal fall av klagomål. I andra fall har en förprövning av desamma inom kommerskollegium lett till att de avvisats såsom beroende på missförstånd eller dylikt. - Det vore utan tvivel ett misstag, om av dessa förhållanden den slutsatsen droges, att allt är väl beställt i fråga om landsbygdens kraftförsörjning. Ett allvarligt missförhållande är att genom landsbygdens många relativt små distributionsföretag befolkningen inom gränsområdena ej sällan blir missgynnad, då dess önskan om utsträckande av det elektriska ledningsnätet till ett distributionsföretags "ytterområde" icke beviljas och möjligheten att erhålla kraft från angränsande företag ofta saknas. För övrigt råder det intet tvivel, att taxorna på vissa håll äro alltför höga. Men möjligheterna att uppvisa att de av ett distributionsföretag tillämpade taxorna icke äro rationella eller rimliga äro i regel ytterst små för landsbygdens förbrukare. Första förutsättningen för att grundade klagomål skola kunna framföras och en effektiv kontroll utövas över taxorna torde vara att den inom de olika distributionsföretagen tillämpade taxepolitiken är känd och översiktligt sammanställd. Inom det område, där kraften levereras av vattenfallstyrelsen, torde detta vara fallet. En rätt långtgående standardisering av taxornas form har också- genomförts, vilket underlättat jämförelsen. Detta förhållande torde hava medverkat till den sänkning av det genomsnittliga kraftpriset som de sista två årtiondena ägt rum inom vattenfallsstyrelsernas område. Det genomsnittliga kraftpriset i öre per kwh har sjunkit från 12. 1 år 1923 till 7. 1 år 1932 och 5. 2 år 1939. Någon motsvarande sänkning av kraftpriset torde icke hava ägt rum inom de områden, som erhålla sin ström från privata. kraftproducenter. Här har rationaliseringen av taxepolitiken gått vida långsammare och
