10 Motioner i Andra kammaren, Nr 213. erfordras för krigsmakten, för befolkningens försörjning med livsmedel eller bränsle samt för samfärdseln och andra för det allmänna viktiga ändamål (allmänna tjänsteplikten); samtidigt har också luftskyddets och utrymningsorganisationens behov av ofta specialutbildad arbetskraft säkerställts. . För sistnämnda ändamål har redan genom kvinnoföreningarnas beredskapskommittéer en omfattande frivillig registrering av kvinnlig arbetskraft ägt rum på vissa håll. Denna har dock av naturliga skäl ej kunnat bli tillräckligt omfattande, ej heller har den genom nyregistrering kunnat hållas ständigt aktuell, varför den nu blivit mindre användbar. Genom en sådan frivillig registrering kan man heller aldrig nå hela den arbetskraft, som under krig kommer att erfordras. På viss-a orter förekomma av sagda anledning numera betydande svårigheter att erhålla behövlig ersättningspersonal, varjämte uttagningen kräver mångdubbelt längre tid än fallet skulle ha varit, om en obligatorisk registrering av kvinnlig arbetskraft redan genomförts. Skulle en obligatorisk registrering av kvinnlig arbetskraft i hög grad underlätta det ständigt pågående arbetet att hålla städernas luftskydds- och utrymningsorganisationer aktuella under fredstid, måste dess betydelse vid ett krigsutbrott vara ojämförligt mycket större. Erfarenheterna från de krigförande länderna ge vid handen, att kvinnlig arbetskraft då i mycket stor utsträckning måste överföras till områden, där nu övervägande manlig arbetskraft står till förfogande. På samma sätt måste jordbruket då tillföras ny arbetskraft från städerna, om icke befolkningens försörjning med livsmedel skall äventyras. Även om tjänstepliktslagen skapat möjligheter för en sådan överföring, kommer denna att stöta på mycket stora praktiska svårigheter och taga orimligt lång tid i anspråk, om icke en obligatorisk registrering av i varje fall kvinnlig arbetskraft föreligger färdig vid ett ev. krigsutbrott. Med hänsyn till att en sådan registrering är förenad med stora praktiska svårigheter bör en fullständig utredning av frågan snarast verkställas. En sådan utredning bör omfatta såväl frågan om formen för den obligatoriska registreringen och dennas omfattning som frågan om tidpunkten, när den lämpligen bör genomföras. Så länge en sådan registrering icke är genomförd föreligger i alla händelser en icke obetydlig lucka i vårt lands beredskap. I detta sammanhang bör påpekas, att centralkommittén i kvinnoföreningarnas beredskapskommitté den 16 juni 1941 hos Konungen föreslog, att en obligatorisk registrering för kvinnor skulle påbjudas i samband med 1941 års mantalsskrivning samt kompletteras med anmälningsskyldighet rörande framdeles inträffade förändringar i vederbörandes levnadsförhållanden. Denna framställning föranledde ingen Kungl. Maj:ts direkta.åt- gård men överlämnades till 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, som dock enligt inhämtad uppgift ännu icke behandlat frågan. Ehuru framställ
