Motioner i Andra kammaren, Nr 17. 7 ställas högre prövning. Den medbestämmanderätt och det medansvar, som alltså böra tillerkännas det i de nämnda kommunala organen representerade föräldraoch fostrarintresset, böra självfallet gälla ej blott omfattningen av de nöjestillställningar, som skola få anordnas, utan ock de villkor och betingelser i övrigt, varom socialdepartementets ovannämnda P. M. talar. Viktigare än dessa restriktivt syftande åtgärder äro emellertid ungdomens egna åtgärder för att sanera nöjesformerna. Den mer ideellt inriktade ungdomen har själv varsnat det problem, som den ökade fritiden och den vitt förgrenade nöjesindustrien framalstra, och vidtagit åtgärder i anledning därav. Dithän hör främst skapandet av de s. k. ungdomsråd-en, d. v. s. ett gemensamt organ för skilda ungdomsorganisationer i syfte dels att inrikta ungdomens håg och verksamhetslust på varjehanda ideella och sociala intressen, varom olika imgdomssammanslutningar kunna enas, dels ock att ingjuta en bättre stil och ett gedignare innehåll i ungdomens eget nöjesliv och samvaro i övrigt. Visserligen bedriva sedan många år våra folkbildningsorganisationer, nykterhetsföreningar och de politiska ungdomsorganisationerna ett sådant arbete, men i regel har detta resulterat i slutna grupper med ingen eller föga kontakt med andra organisationers ungdom och med en viss svårighet att nå den stora oorganiserade ungdomsskaran. Ungdomsrådet däremot med sin mer allsidiga prägel och sammansättning har visat sig äga mycket goda förutsättningar att kunna nå en mera vidsträckt publik. Ungdomsrådet vill vänja ungdomen vid en samvaro, där nöjen och förströelser kunna utövas på ett friskt och värdigt sätt. Detta gäller icke minst den vanligaste formen av ungdomligt nöjesliv, nämligen dansen. Denna i sig själv oskyldiga och naturliga nöjesform har råkat i ohjälpligt vanrykte genom danssalongernas anda av lösaktighet och dansbanornas prägel av sprit och onykterhet. Och det lider inget tvivel, att den ungdom, för vilken dessa nöjesarter representera fritidens bästa tillgångar, är en kulturfara. Där al-stras den ungdomstyp, för vilken inga absoluta värden existera och som snart får tidens materialistiska, sensuella och sensationshungrande drag. Dylik ungdom representerar för landet en både moralisk, social och politisk risk. Ungdomsråden vilja i stället kultivera nöjesformerna och ge dem deras naturliga plats i raden av andra gedignare former av förströelser, sång, musik, dramatik. Icke minst torde uppkomsten av en sund och god amatörteater bland ungdomen vara av utomordentlig betydelse. J Men det måste också stå klart, att ett dylikt arbete med dess för samhället så. betydelsefulla innebörd måste kunna påräkna samhällets stöd. F. n. är det i fråga om direkt hjälp till ungdomsorganisationerna egentligen endast studiecirkelverksamheten och idrotten, som erhålla statsmakternas direkta stöd. Men den verksamhet av och för ungdom, som här skisserats, är hänvisad till egna krafter, liksom ock all verksamhet för utbildande av ungdomsledare o. d. Bäst är också att i huvudsak lita till den frivilliga verksamheten. Men organen härför, framför allt ungdomsråden, böra kunna erhålla statsbidrag till sin verk
