2 Motioner i Andra kammaren, Nr l8. gånger större i staden än på landet. Siffrorna bli ännu vältaligare, om man konstaterar, att över hälften av de 115 bor på orter som ligga högst 20 ki10- meter från läroverket." l ett demokratiskt samhälle borde begåvningen vara utslagsgivande vid bedömandet-av om barn skola ha högre skolundervisning eller inte. Här finnas dock alltfort kraftiga spärrar inte bara ekonomiska utan också sammanhängande med var bostadsorten är belägen. Vad den vid skolorten boende kan anse sig ha råd till ifråga om sina barns uppfostran, kan den som bor avsides inte tänka på trots att bådas ekonomiska förutsättningar kunna vara ungefär enahanda. Hur det sedan skall ordnas så att begåvade barn till mindre inkomsttagare på landsbygden skola få möjlighet att genomgå exempelvis realskolan, är inte gott att helt ge anvisning om då problemet kanske kan lösas på flera sätt. Det kan ju tänkas skolhem eller stipendier i form av statligt bidrag till skolinackorderingen, liksom vid dagliga resemöjligheter fria resor. Tiderna äro ju f. n. tyvärr sådana att staten knappast kan anse sig ha råd att skapa nya utgiftsposter, men frågan är dock utan tvivel av sådan betydelse att den borde vara värd en allsidig prövning. Den motsättning mellan stad och land som i så många avseenden framträder bottnar ofta i att landsbygdens folkgrupper se sig tillbakasatta och inte ha möjlighet att hävda sig på samma sätt som stadsbefolkningen. Man kanske invänder att den bättre skolutbildningen bara ökar antalet ungdomar som vill in på kontors- eller liknande levnadsbanor, och landsbygden skulle sålunda inte ha mycken glädje av sina realstudenter. Detta är naturligtvis möjligt, men å andra sidan bör också landsbygdsungdom få sin chans- till de bättre sysselsättningarna. Det visar sig ju också ofta att många ungdomar som genomgått högre skolor bli sin bygd trogna och stanna vid de arbeten som där finnas. Och nog behöver landsbygden kunnig ungdom, både näringslivet och det allmänna. Självfallet har det problem vi här berört en ännu större omfattning än det påtalade. Många begåvade men mindre bemedlade elever önska väl inte högre att få fortsätta studierna efter genomgången realskola. Men bara det, att de landsbygdens studiebegåvningar som här avses fingo tillfälle att bevista realskolan vore ett långt steg taget i rätt riktning. Med stöd av ovanstående tillåta vi oss därför föreslå, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning över möjligheterna till att mindre bemedlade studiebegåvade barn från landsbygden erhålla statlig hjälp för genomgående av realskola. Stockholm den 17 januari 1942. Lars l/indahl. Erik Brandt. Göta Ros¿n- ET"-*Û Åflvist- Axel Jansson. Göran Pettersson.
