4 Motioner i Andra kammaren, Nr 23. I detta fall frikände häradsrätten, vid överklagning dömde Göta hovrätt, men Högsta Domstolen upphävde hovrättens beslut och frikände ägaren. Vid Hedemora tingslags häradsrätt förekom under fjolåret likaledes ett upprörande fall av djurplågeri, därvid häradsrätten visserligen utdömde böter, men detta skedde med stor tveksamhet. Som emellertid ingen överklagning ägde rum så fick denna gång rättvisan ha sin gång. Flera liknande fall skulle kunna anföras, men dessa torde vara tillräckliga för att bevisa svårigheterna att med nuvarande strafflagsbestämmelser komma till rätta med här berörda förhållanden. Då även svårigheter synas föreligga att genom en omformulering av ovan nämnda lagtext få fram en mera enhetlig tolkning av densamma, så måste andra vägar sökas för att få ordning i dessa förhållanden. Motioner i denna fråga ha tidigare förelegat i riksdagen. Vid 1935 års riksdag väcktes två motioner, li: 130 av herr Hansson i Vännäsby och li: 34-o av fru Eklund m. fl. I den förra motionen yrkades, att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i 18 kap. 16 § strafflagen att djurplågeri i vanliga fall skulle straffas med böter eller fängelse, i svårare fall med fängelse eller straffarbete. I den senare motionen yrkades, att riksdagen ville besluta om en ingående och .förutsättningslös utredning, varigenom behovet av straffskärpning för djurplågeribrotten skulle klarläggas och en mera human behandling av djuren befordras. Motionerna behandlades av första lagutskottet i utlåtande nr 13. Utskottet hemställde - i anslutning till motionen li: 340 - att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville med beaktande av vad utskottet anfört föranstalta om utredning angående en särskild lag om djurskydd och vad därmed ägde samband samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. (Rskr nr 61.) Jämlikt bemyndigande tillkallade justitieministern den 23/4 1937 en utredningsman jämte tre sakkunniga för att verkställa utredningen. Utredningsmannen avgav den 1 november 1938 betänkande med förslag rörande djurskyddslagstiftning (statens offentliga utredningar 1938: 36), varöver utlåtande infordrades från vissa myndigheter och sammanslutningar. Med hänsyn till vad som ovan anförts och till vad riksdagen tidigare skrivit torde tydligt framgå att en lagstiftning på hithörande område är av den natur att den snarast bör genomföras, varför jag tillåter mig föreslå, att riksdagen måtte besluta hemställa till Kungl. Maj:t att fortast möjligt förelägga riksdagen förslag i ärendet. Stockholm den 16 januari 1942.
Fredrik Sundström.
