Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/508

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 51 2.5 °/o bland barnen i den symtomatiska gruppen). Abnorma karaktärer ("psy- kopatien), missbildningar och organiska nervsjukdomar förekomma också bland den genuine epileptikerns barn i stort antal. Conrad anser sig kunna räkna med närmare 50 °/o på något sätt abnorma bland barnen i den genuina gruppen, mot 10 °/o i den symtomatiska. Då Conrads resultat kunna anses vara den psykiatriskneurologiska ärftlighetsforskningens senaste och väl dokumenterade ord på detta område, är det uppenbart, att det ur eugenisk synpunkt är ett betydande samhällsintresse att personer, som lida av genuin epilepsi, icke föda barn. Ett äktenskapsförbud utgör endast en relativ garanti mot en sådan icke önskvärd barnalstring. Dels kunna nämligen de fallandesjuka föda barn utan att ingå äktenskap, dels drabbar förbudet icke dem, vilkas epilepsi antingen är okänd för lysningsförrättaren eller yppar sig först efter äktenskapets ingående. Trots dessa inskränkningar innebär äktenskapsförbudet en mycket betydelsefull åtgärd till förhindrande av att ifrågavarande fallandesjuka föda barn. Såsom ett gynnsamt moment må framhållas, att det i främsta rummet förhindrar äktenskap för vissa svårare epilepsisjuka, nämligen de vilkas sjukdom yppar sig i tidig ålder eller tar sig sådana former, att den är allmänt känd. - Även om barnen till genuina epileptiker tagna i klump äro starkt hotade av diverse defekter är det dock ytterst antagligt, att detta hot är mycket olika, beroende på föräldrarnas övriga uppsättning av ärftliga anlag. Det kan på goda grunder förmodas, att barnen till en i psykiskt och kroppsligt avseende för övrigt välutrustad epileptiker tillhörande en familj, där inga andra ärftliga sjukdomsanlag än de epileptiska äro förefintliga, skola bli betydligt bättre rustade i arvshänseende än barnen till sådana epileptiker, vilka jämväl förete drag av intellektuell undermålighet, asocialitet, dövstumhet, diverse kroppsliga lyten av ärftlig art eller i vilkas närmaste familj dylika drag förekomma. Vidare synes det kunna förmodas, att barnen till en person med en lindrig epilepsi, som endast yttrar sig med sporadiska, kanske mycket lätta anfall, äro relativt litet hotade av ärftliga svagheter. I sådana här omtalade fall kan det eugeniska värdet av ett äktenskapsförbud vara till den grad reducerat, att det icke kan anses motiverat att upprätthålla detsamma. I synnerhet är detta fallet då det epileptiska sjukdomsanlaget förekommer hos personer, vilka äro särskilt väl utrustade med andra ärftliga anlag, t. ex. hög specialbegåvning o. dyl. På grund härav är det icke önskvärt att äktenskapsförbudet för genuina epileptiker är kategoriskt. Möjlighet till individuell prövning och dispens bör hållas öppen. Detta är också fallet med vår gällande äktenskapslag, som lägger prövningen i Kungl. Maj :ts hand. Förutom under de förhållanden som ovan angivits synes dispens från äktenskapsförbudet kunna medgivas åt sådana genuina epileptiker, som icke kunna föda barn. En viss försiktighet torde därvid dock böra iakttagas, enär mången fallandesjuka dels i och för sig, dels genom ej sällan inträffande sinnessjukdom utgör hinder för fullgörande av en makes sociala plikter. Vidare bör beaktas att ett medgivande åt en epileptiker, som steriliserats-, att ingå äktenskap med en frisk person, som ännu befinner sig i den ålder, då den kan avla barn, innebär att även denna friska person blir barnlös, något som ur befolkningspolitisk synpunkt är ägnat att väcka betänkligheter. Då äktenskapslagens bestämmelser rörande fallandesjuka äro av samhällshygieniskt värde, och då de tillåta en smidig anpassning efter individuella förhållanden och efter ärftlighetslärans framsteg, vore det uppenbarligen mindre välbetänkt att upphäva dem.