V Första lagutskottets utlåtande Nr 54. 11 l promemorian uttalas, att den i sistnämnda hänseende angivna olikheten mot gruvlagen icke förefölle grundad. Då skadeståndsregeln i 18 § komme att erhålla ökad betydelse genom att alunskifferfyndigheter lades under lagen, syntes det påkallat att nu ändra detta stadgande till överensstämmelse med gruvlagen. Med denna ändring vunnes större jämnhet i flera avseenden. I främsta rummet ernåddes, att, när inlösen enligt de nya bestämmelserna överhuvud ej behövde äga rum, skada som eljest skulle ha inkluderats i jordlösen ändock komme att ersättas med 50 procents förhöjning. Enligt Övergångsbestämmelserna skulle dock sådan förhöjning å ersättning enligt 18 § ej utgå, om koncessionen beviljats före den nya bestämmelsens ikraftträdande. Detta undantag avsåge givetvis endast koncession som beviljats inom lagens nuvarande tillämpningsområde. I detta sammanhang beröres i promemorian frågan, hur m a r k v ä r d e t samt skada och intrång skall beräknas. Alunskifferfyndighetens värde skulle enligt vad i promemorian framhålles icke inräknas i jordvärdet, i den mån fyndigheten ej kunde utnyttjas utan koncession. I övrigt skulle däremot fyndigheten tagas med vid värdeberäkningen. Så t. ex. skulle den värdestegring, som sådan fyndighet kunde ha medfört, när den förekomme i samband med kalk och lämpligen kunde giva bränsle för kalkbränningen, tagas i beräkning. För att använda alunskiffer för kalkbränning skulle ju alltjämt icke fordras koncession. Härefter påpekas i promemorian, att om oljan utan brytning tillgodogjordes ur en skifferfyndighet, och därstädes befintlig kalk till följd därav ej kunde brytas med ekonomisk fördel eller eljest minskade i värde, gottgörelse för förlusten skulle utgå enligt 18 §. Motsvarande gällde, om värdeminskning drabbade mark som icke direkt berördes av arbetet. I promemorian har även uppmärksammats frågan, i vad mån in t e c kn i n g s h a v a r e och med dem jämställda intressenter vore skyddade. Enligt 14 § 1 mom. i gällande lag skall lösesumma - om överenskommelse ej kan träffas - bestämmas av särskild nämnd i den ordning som stadgas i gällande författning angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov. I fråga om lösesummans utbetalande och villkoren därför skola samma författnings bestämmelser lända till efterrättelse. Enligt vad i promemorian uttalas kunde undantaget för det fall att överenskommelse träffas befaras innebära risk ur inteckningshavarnas synpunkt. Det syntes nämligen icke vara erforderligt, att inteckningshavarna medverkade till sådan överenskommelse. I allt fall framginge ej ett sådant krav tydligt. Detta undantag syntes därför böra upphävas och expropriationslagen städse tillämpas. Mot den nuvarande lydelsen av 14 § kunde för övrigt anmärkas, att den icke gåve klarhet, hur det skulle förfaras om lösen av viss mark medförde intrång vid nyttjandet av annan mark. Att expropriationslagens bestämmelser borde gälla i detta hänseende, förefölle tydligt. På grund av det anförda hade hänvisningen till expropriationslagen fått ny avfattning. Någon särskild bestämmelse om att koncessionsinnehavaren skulle gälda kostnaden för expropriationsförfarandet syntes med hänsyn till 67 § expropriationslagen
