10 Första lagutskottets utlåtande Nr 56. att till kronan utgiva värdet av taget eller avtalat vederlag eller värdet av förnödenhet, som undanhållits. Vid bedömande av om sådana särskilda förhållanden föreligga, som böra föranleda att påföljden icke ådömes, torde domstolen äga att taga hänsyn till ej blott de omständigheter, under vilka brottet begåtts, utan även storleken av det belopp som vid tillämpning av förverkandepåföljden skulle utdömas; skullesdetta belopp vara så stort, att påföljden skulle te sig orimligt sträng i förhållande till vad den brottslige låtit komma sig till last, torde domstolen sålunda vara oförhindrad att underlåta att ådöma påföljden. Prisregleringslagens straffskala imymmer för närvarande dagsböter samt, vid synnerligen försvårande omständigheter, fängelse intill denna straffarts normala maximum, två år. Livsmedelskommissionen har i sitt remissyttrande ifrågasatt om ej en avsevärd skärpning av straffbestämmelserna borde vidtagas. Jag torde i detta sammanhang få erinra om den skärpning av straffen för överträdelser av ransoneringsförfattningarna, som föreslagits i proposition nr 172 till innevarande riksdag; enligt nämnda förslag skall överträdelse av ransoneringsförfattning, om brottet med hänsyn till omständigheterna är att anse såsom grovt, bestraffas med fängelse eller straffarbete i högst två år. Då jämväl brott mot prisregleringslagen kunna vara av grov beskaffenhet och utgöra en alIvarlig fara för upprätthållandet av statsmakternas prispolitik, torde prisregleringslagens straffskala lämpligen böra ändras till överensstämmelse med vad som sålunda föreslagits skola gälla med avseende å ransoneringsbrotten. Såsom exempel på omständigheter, som i allmänhet låta brottet framstå såsom grovt, torde böra upptagas, att gärningen avsett förnödenhet av betydande myckenhet eller tjänster i större omfattning. Det torde böra framhållas att, därest brottet visserligen avsett förnödenhet av betydande myckenhet men priset likväl överskridits med endast ett obetydligt belopp, domstolen har full frihet att tillämpa den lägre straffskalan. Därest den av mig nu förordade strängare straffskalan införes för grövre fall av överträdelser, torde skalan för övriga fall - i likhet med vad som gäller beträffande överträdelser av ransoneringsförfattningarna - lämpligen kunna inrymma dagsböter samt fängelse i högst sex månader. . I likhet med vad som gäller i fråga om ransoneringsbrotten (SFS 1941: 902) torde jämväl i fråga om brott mot prisregleringslagen böra gälla, att med förvärv i återförsäljningssyfte jämställes sådant förvärv, som sker i syfte att använda förnödenheten för yrkesmässig tillverkning eller beredning av varor till avsalu. Livsmedelskommissionen har slutligen ifrågasatt om icke överträdelser av meddelade normalprisbestämmelser borde ligga under allmänt åtal. Tillräckliga skäl torde emellertid icke föreligga att ifrångå den hittills tillämpade principen om rätt och skyldighet för det priskontrollerande organet att pröva, huruvida i förekommande fall åtal skall anställas eller icke. Enligt 11 § gällande prisregleringslag äger myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, beträffande detaljhandel meddela särskilda bestämmelser angående, bland annat, skyldighet för handlande att i eller vid försäljnings
