6 Riksdagens skrivelse Nr 3. Internationella förhandlingar m. m. 12:o) Särskilda förhandlingar med främmande makter. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14, sid. 14 och 15) att till Särskilda förhandlingar med främmande makter för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag av 100,000 kronor. Riksdagen har godkänt den för här ifrågavarande ändamål äskade medelsanvisningen och har intet haft att erinra mot den föreslagna ändringen av anslagets rubrik. Riksdagen får anmäla, att riksdagen till Särskilda förhandlingar med främmande makter för budgetåret 1942/43 anvisat ett förslagsanslag av 100,000 kronor. 13:o) Tillfälliga representationskostnader. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 15, sid. 15) att till Tillfälliga representationskostnader för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag av 15,000 kronor. Riksdagen vill erinra därom, att sedan genomförandet av löneregleringen för utrikesrepresentationen vid 1939 års lagtima riksdag har under anslaget Övriga omkostnader vid beskickningar och konsulat beräknats ett belopp av 10,000 kronor såsom bidrag till tillfälliga representationskostnader i utlandet. Därmed hava avsetts sådana kostnader, som uppstå vid alldeles särskilda tillfällen. Före år 1939 hade Kungl. Maj:t möjlighet att med anlitande av de besparingar, som i anledning av vakanser m. m. erfarenhetsmässigt alltid uppstode å anslaget till extra ortstillägg, bereda de av dylika utgifter berörda tjänstemännen större eller mindre gottgörelse härför. Övriga representationskostnader under tredje huvudtiteln hava till största delen varit sådana, som uppstått i samband med internationella förhandlingar och konferenser. Dessa kostnader hava hittills redovisats under anslaget Sveriges deltagande i internationella konferenser. Departementschefens föreliggande förslag avser att under ett gemensamt anslag sammanföra samtliga de representationskostnader inom utrikesförvaltningen, som hittills redovisats under nyssnämnda båda anslag. Därutöver Skulle under förevarande anslag redovisas övriga representationskostnader, som eventuellt i andra sammanhang må komma att åvila utrikesdepartementet eller utrikesrepresentationen. Vid beräknandet av anslagets storlek har, framhåller departementschefen, beaktats, att tillfälliga representationskostnader i utlandet av sådan art, som förutsågs vid 1939 års lönereglering, knappast förekommit under de senaste två åren och icke heller förutses skola uppstå under nästa budgetår. Riksdagen har under erinran om vad sålunda förekommit icke velat motsätta sig, att ett särskilt anslag anvisas å riksstaten för bestridande av tillfälliga representationskostnader, och funnit sig icke heller böra göra någon erinran mot anslagets storlek.
