Sida:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu/457

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Riksdagens skrivelse Nr 229. 3 Nr 229. Godkänd av föista kammaren den 19 maj 1942. Godkänd av andra kammaren den 19 maj 1942. Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit, m. m., dels ock en i ämnet väckt motion, utom i vad angår anslag till jordbrukets kreditkassor. (Bankoutskottets utlåtande nr 41.) Till KONUNGEN. I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1942 dagtecknad proposition, nr 41, har Eders Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit m. m. l samband med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till behandling förehaft en inom riksdagen väckt motion li: 255. Riksdagen får härmed för Eders Kungl. Maj:t anmäla sina beslut i anledning av förenämnda proposition och motion, utom i vad angår anslag till jordbrukets kreditkassor. I Det i propositionen framlagda förslaget innefattar icke någon genomgripande organisatorisk omläggning av jordbrukets kreditkassor utan bygger i väsentlig mån på nuvarande grund. De tre olika leden inom kasseorganisationen, Svenska jordbrukskreditkassan, centralkassorna för jordbrukskredit och jordbrukskassorna, skola sålunda bibehållas med i stort sett oförändrade uppgifter. Förslaget åsyftar i huvudsak att omreglera verksamheten på de punkter, där enligt vad erfarenheten visat mera trängande behov av ändrade föreskrifter föreligga. Såsom departementschefen framhållit, har kasserörelsen i stort sett fyllt sin uppgift på ett tillfredsställande sätt och tillvurmit sig ökat förtroende hos jordbruksnäringens utövare. Vissa erinringar ha emellertid särskilt från tillsynsmyndighetens sida gjorts mot att rörelsen under de senare åren utvecklats efter linjer, som ansetts icke stå i överensstämmelse med gällande lagstiftning. Dessa erinringar ha främst riktat sig mot att verksamheten, vars ursprungliga syfte varit att tillgodose det mindre jordbrukets behov av driftkredit, i allt större omfattning - för närvarande till omkring hälften av utlåningen -