2 Riksdagens skrivelse Nr 374. Avd." li. Allmänna synpunkter. - Vad till en början beträffar frågan, huruvida en försvarsplan av den principiella struktur, som av Kungl. Maj:t i propositionen föreslagits, kan anses påkallad och lämplig, vill riksdagen för sin del ansluta sig till den uppfattningen, att tillkomsten av en dylik plan framstår som ett angeläget önskemål. Riksdagen vill därvid erinra om att den försvarsordning, som beslöts år 1936, på grund av de inträffade förhållandena i mycket väsentliga stycken utvidgats. Framför allt gäller detta i fråga om flygvapnet, men även beträffande armén och marinen hava så stora utvidgningar och förändringar vidtagits i 1936 års försvarsordning, att denna för närvarande knappast kan sägas vara annat än principiellt och formellt alltjämt gällande. Det ligger i sakens natur, att ju mera man avlägsnar sig ifrån den i princip antagna försvarsordningen, desto mera angeläget är det, att det fortsatta organisationsarbetet äger rum i enlighet med en något så när fast plan; i annat fall kan risk föreligga för att överhlicken över försvarsväsendets angelägenheter skymmes och att som följd därav utvecklingen blir ensidig eller på annat sätt mindre effektiv. Det torde icke med fog kunna sägas, att de förändringar, som under de senaste åren ägt rum inom vår försvarsorganisation, skett med åsidosättande av rimliga anspråk på planmässighet, även om de i allmänhet skett succes- sivt allteftersom behov därav uppkommit och möjlighet till deras genomförande varit för handen. Enligt riksdagens mening har emellertid utvecklingen nu kommit därhän, att avsaknaden av en plan för organisationsarbetets fortsättande framstår såsom en påtaglig olägenhet. kke minst skulle riksdagens arbete på försvarsområdet underlättas genom tillkomsten av en dylik plan. Riksdagen anser därför, att Kungl. Maj:ts initiativ till att åstadkomma en plan för det fortsatta organisationsarbetet inom försvarsväsendet bör hälsas med tillfredsställelse. Vad beträffar den tidrymd som den framlagda planen föreslagits skola omfatta, budgetåren 1942/43-1946/47, anser riksdagen densamma vara väl avvägd. Riksdagen finner sig böra understrykavad departementschefen anfört därom, att de till femårsplanen hörande kostnadsberäkningarna allenast hänföra sig till de fredsmässiga utgifterna för försvarsväsendet och att sålunda utanför de i planen upptagna kostnadema falla betydande utgifter för uppehållande av försvarsberedskapen, såväl löpande som engångsutgifter. Vad den i propositionen framlagda kostnadsramen beträffar, av departementschefen angiven till cirka 755,000,000 kronor om året under femårsperioden och cirka 650,000,000 kronor om året därefter, delar riksdagen de synpunkter i detta hänseende som av departementschefen anförts. Riksdagen ansluter sig sålunda till departementschefens mening, att den framlagda kostnadsramen bör kunna bäras av det svenska samhället, men att den å andra sidan kommer gränsen för denna förmåga så nära, att man icke utan tvingande skäl bör gå utöver den framlagda ramen, givetvis bortsett från de ökningar som kunna sammanhänga med förändringar i prisläget. I den mån
