Riksdagens skrivelse Nr 374. 15 B. Militârområden och högre truppförband m. m. a. Territorioll indelning m. m. Erfarenheterna särskilt från beredskapstiden synas ha givit vid handen, att den nuvarande organisationen med skilda arméfördelnings- och militärområdesstaber icke är ändamålsenlig, och riksdagen biträder därför det av departementschefen förordade förslaget om dessa stabers sammanslagning till ett gemensamt stahsorgan, militärbefälsstab, med en militärbefälhavare såsom chef. Riksdagen har icke heller något att erinra mot vad departementschefen anfört rörande rikets indelning i militärområden. b. Militärbefä/sstaborna m. m. Riksdagen har intet att erinra mot vad departementschefen anfört under förevarande avsnitt. - C. Försvarsom råden. I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehafft två likalydande motioner, nr 242 i första kammaren och nr 318 inom andra kammaren, i vilka hemställts, att befattningarna som försvarsområdesbefälhavare i regel måtte besättas med avträdande regementschefer, vilka kunna cförordnas därtill före pensionsålderns inträde - i syfte att en ständig föryngring på regementschefsposterna därigenom möjliggöres - och vilka i mån av lämplighet kunna få kvarstanna till uppnådda 65 år. Vad i propositionen anförts under förevarande avsnitt föranleder ingen erinran från riksdagens sida. Det i motionerna l: 242 och li: 318 uttalade önskemålet om en föryngring på regementschefspostema torde delvis kunna nås därigenom, att befattningarna såsom sektionsohefer vid militärbefälsstabernas hemortssektioner, .för vilka avsetts arvoden motsvarande nettolön i lönegraden Ob 1, i vissa fall torde kunna besättas med regementschefer, som avgå med förtidspension. D. Lâgre truppförband m. m. I. Allmänna grunder. Riksdagen har i huvudsak intet att erinra emot vad som i propositionen anförts i denna del. Vad beträffar den av departementschefen omnämnda frågan om av de nuvarande grunderna för befordran inom kompaniofficersgraderna vill riksdagen som sin åsikt uttala, att förevarande fråga synes vara av den vikt för tillvaratagande av de mest kvalificerade officerarnas arbetskraft, att densamma synes vara förtjänt av att göras till föremål för en särskild utredning. I fråga om kasernvårdstjänsten har 1942 års försvarsberedning anfört, att
