6 Riksdagens skrirelse Nr 421. 24 kap.- 1 S. Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, varå straffarbete kan följa, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjandc av tbevis eller på amiat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan därå följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att. han avviker. Kan å brottet icke följa lindrigare straff än straffarbete i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart, att anledning därtill saknas. Kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas alknast. till böter eller mistning av befattning på viss tid, .må häktning icke ske. 3 §. Kan på grund av den misstänktes ungdom eller hans sjukdom häktning antagas medföra allvarligt men för honom och finnes sådan övervakning kunna ordnas, att skäl till hans häktning ej längre föreligga, må =han ej häktas. Den som är under aderton år må ej häktas, med mindre det är uppenbart, -att betryggande övervakning ej kan ordnas. Lag samma vare beträffande kvinna, som är havande i framskridet tillstånd eller som fött så kort tid förut, att häktning kan antagas medföra allvarligt men för henne eller barnet. Vill den misstänkte ej underkasta sig övervakning, som nu nämnts, skall hä.ktning ske. Att reseförbud må träda i stället för häktning, stadgas i 25 kap. 36 kap. 1.3 §. Ed eller försäkran må ej avläggas av 1. den som är under femton år; eller 2. den som på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten finnes sakna erforderlig insikt om betydelsen av ed eller försäkran. Ej heller må i brottmål ed eller försäkran avläggas av någon den tilltalande närstående, som avses i 3 §. 22 §. I fråga om vittne, som avses i 13 § första stycket, skola reglerna i 20 och 21 §§ ej tillämpas; sådant vittne må dock hämtas till rätten. Avstår den som åberopat vittne från vittnets hörande eller kommer eljest frågan därom att förfalla, må ej därefter enligt 20 eller 21 § straff ådömas vittnet eller tvångsmedel användas mot honom. -Stockholm den 27 juni 1942. Med undersåtlig vördnad.
