Departe- ments- chefen. 103 Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 10 §. I denna paragraf har straffrättskommittén såsom en nyhet i svensk rätt föreslagit straff för den som, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, uppsåtligen mottager handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning. Brottet har benämnts ockerpantning. Straffet är högst straffarbete i två år. Stockholms rådluzsrätt har föreslagit, att uttrycket "för användning såsom påtryckningsmedel" utbytes mot orden "med uppsåt att begagna sig därav såsom påtryckningsmedel". Såsom nämnts vid 5 § torde bestämmelsen i förevarande paragraf kunna vara av värde för bekämpandet av ocker i vissa fall där det visar sig omöjligt att förebringa tillräcklig bevisning om att sådant brott förövats. Det lär nämligen ibland förekomma att ockrare av låntagare mottager handling, som är försedd med förfalskade namn eller eljest är felaktig, för att kunna hota honom med att avslöja* förfalskningen eller felet därest han icke fogar sig efter ockrarens krav. Stadgandet lärer vara tillämpligt, då gärningsmannen mottager handlingen med uppsåt att, därest det behöves, använda felaktigheten däri såsom medel till att förmå gäldenären att betala. - 11 §. Straffrättskommittén har föreslagit, att genom bestämmelser i denna paragraf införas vissa begränsningar i allmän åklagares åtalsbefogenhet beträffande brott som behandlas i förevarande kapitel. I första stycket har sålunda beträffande alla i kapitlet upptagna brott utom grovt bedrägeri införts en regel av samma innehåll som den i 20 kap. 10 § föreslagna, nämligen att brott mot vissa anhöriga ej må åtalas av allmän åklagare med mindre målsägande angivit brottet till åtal eller ock landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallat. I andra stycket har beträffande det i 7 § behandlade brottet oredligt förfarande stadgats, att det - oavsett huruvida det förövats mot närstående - ej må åtalas av allmän åklagare med mindre landsfogden eller förste stadsfiskalen finner åtal vara ur allmän synpunkt påkallat. Det må här anmärkas att denna regel skall enligt 22 kap. 10 § i förslaget gälla jämväl beträffande de i 22 kap. 4 och 7 §§ behandlade brotten olovligt förfogande och olovligt brukande. Vid 20 kap. 3 och 10 §§ har redogjorts för vissa i yttrandena framställda erinringar, vilka gälla även innehållet i första stycket av förevarande paragraf. , l fråga om överåklagares lämplighetsprövning enligt andra stycket har justitiekanslersämbetet, utan att vilja ifrågasätta någon ändring i förslaget, framhållit att regeln därom komme att nödga överåklagarna att taga befattning med brott, vilka icke i och för sig vore av den beskaffenhet att deras beivrande skulle behöva ankomma på dessa åklagare, samt att av överåklagarna åtskilliga redan hade en betungande arbetsbörda. Länsstyrelsen och
