Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 91 Vad nu sagts om vittnes skyldighet att ersätta parts kostnad äge motsvarande tillämpning beträffande kostnad, som orsakats för statsverket. - N 24 §. Vittne äge rätt till ersättning för nödiga kostnader till resa och uppehälle samt för tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Ersättning till vittne, som åberopats av enskild part, skall utgivas av parten. Har rätten självmant inkallat vittne och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, eller är fråga om ansvar för brott, som ej hör under allmänt åtal, skall ersättningen utgivas av parterna en för båda och båda för en. I annat fall skall ersättningen utgå. av allmänna medel. Om bestämmande av ersättning, som skall utgå av allmänna medel, gälle vad därom är stadgat. 25 §. Den som kallats till vittne äge att i förskott erhålla ersättning för kostnader till resa och uppehälle. Förskott skall erläggas av den som enligt 24 § har att utgiva ersättning till vittnet. Förskottets storlek bestämmes av rätten. Underlåter part, som är skyldig att utgiva förskott till vittne, att på begäran erlägga sådant förskott, må parten ej sedermera påkalla vittnets hörande, om uppskov med målet därigenom skulle vållas. Närmare bestämmelser om förskott meddelas av Konungen. I 37 KAP. Om förhör med part under sanningsförsäkran. - 1 §- l tvistemål må för vinnande av bevis förhör under sanningsförsäkran äga rum med ena parten eller med båda. Part må påkalla förhör under sanningsförsäkran såväl med sig själv som med motparten. " 2 §. Den som enligt 36 kap. 13 § första stycket icke må avlägga vittnesed må ej höras under sanningsförsäkran. 3 §. Innan part avgiver sin berättelse, skall han avlägga denna försäkran: "Jag N. N. Iovar och försäkrar på heder och samvete, att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra." Sedan part avlagt försäkran, erinre rätten honom om vikten därav.
