135 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. Vill förklaranden åberopa bevis, som ej tidigare förcbragts, skall han i förklaringen uppgiva beviset och vad han vill styrka därmed. Skriftligt bevis skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid förklaringen. Förklaringen skall vara egenhändigt undertecknad av förklaranden eller hans ombud eller, då i brottmål den tilltalade är förklarande, hans försvarare. 9 §. Har förklaring inkommit och finnes ytterligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill. 10 §. Finnes för utredningen erforderligt, att part eller annan höres muntligen i hovrätten, förordne hovrätten därom på sätt den finner lämpligt. Om inställande av tilltalad, som är anhållen eller häktad, förordne hovrätten. 11 §. Sedan erforderliga åtgärder vidtagits, skall målet så snart :ske kan av hovrätten företagas till avgörande. 12 §. Innan hovrättens slutliga beslut meddelats, må besvärstalan återkallas. 13 §. Sedan hovrättens slutliga beslut vunnit laga kraft, skall den från underrätten mottagna akten jämte avskrift av beslutet översändas till underrätten. 53 KAP. Om mål, som upptagas omedelbart av hovrätt. 1 §. I tvistemål, som skall upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 42-44 kap. stadgat motsvarande tillämpning. 2 §. I brottmål, som skall upptagas omedelbart av hovrätt, äge vad om rättegången vid underrätt är i 45-47 kap. stadgat motsvarande tillämpning; i dylikt mål gälle dock följande avvikelser: 1. Hovrätten äge ej uppdraga åt åklagaren att utfärda stämning.
