Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 159 eller annan enskild verksamhet kan erbjuda en dugande jurist, icke göra sig gällande med samma styrka som för närvarande är fallet."l detta samman hang må framhållas vikten av att åtgärder så långt sig gora later vldtoagas för att underlätta ett yrkesutbyte mellan advokatkåren och domarkaren. Under nu rådande ordning hava de svårigheter, som möta harutmnan, framträtt som en kännbar brist i vårt rättsväsen, bland annat da det gallt att söka förverkliga önskemålet att såsom ledamöter i högsta domstolen upptaga framstående advokater. o Vad särskilt beträffar arbetsförhållandena vid underrätterna på landet har processlagberedningen givit uttryck ät den uppfattningen att processreformen icke kommer att medföra någon mera väsentlig förändring. En. motsalt uppfattning har emellertid hävdats i uttalanden från häradshövdlngarnas sida. Därvid har särskilt gjorts gällande, att arbetsbördan i domsagorna kommer att väsentligt ökas och att därför en förstärkning av arbetskrafterna är oundgängligen nödvändig. Till en del kan antagligen denna meningsskiljaktighet förklaras därav att redan för närvarande arbetet i många domsagor är så ordnat att häradshövdingens arbetskraft utnyttjas till bristningsgränsen. Härför måste rådas bot. Det bör åtminstone såsom regel ankomma på annan, av staten avlönad, befattningshavare än häradshövdingen att på eget ansvar sköta expeditionsgöromålen och vidtaga andra åtgärder som icke höra till de egentliga domaruppgifterna. Införes i enlighet med vad processlagberedningen förordat en sådan ordning, torde åtskilliga av de anmärkningar som riktats mot förslaget mista sin udd. Såsom exempel kan nämnas kritiken mot bestämmelsen i 33 kap. 4 § att delgivning i rättegång skall ske genom rättens försorg samt påpekandena att den arbetstid, som kommer att åtgå för häradshövdingens deltagande i rättsförhandlingar, i framtiden måste betydligt överstiga den tid, som för närvarande användes för sådant ändamål. Då lagrådet vid sin granskning av förslaget ansett sig kunna i här avsedda delar lämna det utan erinran, har lagrådet inskränkt sig till att pröva lämpligheten av den föreslagna anordningen i och för sig samt utgått från, såsom en självklar sak, att statsmakterna måste tillse, att de organ, som skola handhava de nya uppgifterna, inrättas på sådant sätt, att de bliva väl skickade härför. Såsom processlagberedningen framhållit ställa de uppgifter, som vid ett muntligt koncentrerat rättegångsförfarande av ackusatorisk typ tillkomma åklagarna, stora anspråk på deras insikter, omdöme och skicklighet. Deras uppgifter bliva ock av större omfattning. Av utomordentlig vikt är att det vid reformens genomförande tillses, att åklagarna kunna fylla de ökade krav som sålünda måste uppställas för att en tillfredsställande tillämpning av de nya huvudprinciperna skall kunna nås. Att den nuvarande distriktsåklagarorganisationen på landet är otillfredsställande lärer icke behöva närmare utvecklas. Frågan har vid skilda tillfällen varit föremål för utredning men ännu ej vunnit sin slutliga lösning. Vid utarbetandet av det senaste förslaget i ämnet, till vars grunder statsmak
