Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 51 det bestäindaste avstyrkt, att åtgärder vidtoges för beskärning av barnhusets verksamhet. - S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n, som likaledes yttrat sig over fram.stall- ningen, hade förklarat, att det icke borde ifrågakomma att barnhusets verksamhet inskränktes eller begränsades i avbidan på den blivande översynen av barnavården i riket. Hur än barnavården komme att gestalta sig i en reformerad socialvård, funnes utrymme för en banbrytande verksamhet sådan som den bedrivits och alltjämt bedreves av barnhuset. Det vore därför synnerligen angeläget att barnhusets kapitaltillgångar förbleve i möjligaste mån orubbade för att möjliggöra en sådan verksamhet. - Föredragande departementschefen hade 1 propositionen anfört bland annat. - - Avkastningen av de tillgångar, vilka huvudsakligen mojliggjorde den omfattande verksamhet i barnavårdens tjänst, som bedreves av allmänna barnhuset, hade sedan en följd av år varit betydligt lägre än tidigare och icke räckt till för bestridande av utgifterna. Genom tillvaron av en särskild dispositionsfond hade emellertid de uppkomna underskotten kunnat täckas utan att verksamheten behövt beskäras eller barnhusets kapital anlitas. Denna fond beräknades emellertid vara helt förbrukad under räkenskapsåret 1940/ 41, vilket år sammanfölle med budgetåret 1940/41. Därförutom kunde enligt gjorda beräkningar under nämnda budgetår antagas uppkomma en brist å 93,433 kronor och 72 öre. Vid den sålunda inträdda situationen stode olika alternativ till buds. Ett av dessa vore att begränsa barnhusets verksamhet och på den vägen åstadkomma balans mellan inkomster och utgifter. Ett anlitande av denna utväg skulle, enligt vad direktionen över barnhuset upplyst, medföra en beskärning av bidragen från barnhuset till barnhemmen med 1/3, vilket skulle ha till följd en avsevärd stegring av den dagavgift, som uttoges av kommunerna för vård av barn å barnhemmen. Denna stegring kunde i sin tur beräknas leda till att kommunerna i stor utsträckning underläte att anlita barnhemmen. Såväl socialstyrelsen som socialvårdskommittén hade uttalat sig mot anlitandet av denna utväg. För egen del tvekade departementschefen ej att avvisa detta alternativ. Barnhusets nuvarande verksamhet vore nämligen ur samhällelig synpunkt av sådant värde att en dylik begränsning av dess verksamhet icke vore försvarlig. - Det andra alternativet innebure, att direktionen medgåves taga barnhusets kapitaltillgångar i anspråk för den fortsatta verksamheten. En sådan utväg syntes dock böra övervägas allenast om den under budgetåret 1940/41 uppkomna bristen kunde antagas vara en tillfällig företeelse. Detta vore emellertid, såvitt nu kunde bedömas, icke fallet. Det skulle därför innebära ett successivt försvagande av barnhusets ekonomiska ställning att för täckande av driftsunderskott anlita dessa kapitaltillgångar. De ekonomiska svårigheterna skulle ingalunda upphöra utan i stället undan för undan ökas. Departementschefen hade därför tillstyrkt, att ekonomiskt bistånd från det allmännas sida lämnades till barnhusets verksamhet. I sådant hänseende hade departementschefen förordat ett bidrag till barnhuset å 93,000 kronor. išliå:/t41belopp ungefär motsvarade den beräknade bristen för budgetåret - Departementschefen hade tillfogat, att han icke vore beredd att taga ställning till fragan om bidrag till barnhuset för budgetåret 1941/42. Denna fråga syntes senare bliva aktuell av anledningar likartade dem, som föranlett propositionen till 1941 års riksdag. -