Sida:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu/623

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 257 strängare respektive lindrigare strafflatitud än den som skall tillämpas, då dessa omständigheter icke föreligga. - Någon allmän straffskärpningsgrund, avseende samtliga brottsarter, finnes ej föreskriven. De allmänna straffminskningsgrunderna, vilka äro minderårighet (SL 5: 2), saknad av förståndets fulla bruk (SL 5: 6) samt nodvarn (SL 5: 9 och 10), ha icke sådan inverkan a straffmaxima, att de behova tagas med i räkningen här. - Av de för vissa brottsarter stadgade speciella straffskarpnings- och straffminskningsgrunderna ha endast de, som verka höjande eller sänkande på maxima, behövt uppmärksammas. I de fall då dessa speciella sotraffmätningsgrunder i lagen angivits i allmänna ordalag - sasom "forsvarandef>, "-syn- nerligen försvårande", "mildrande", "synnerligen mildrande" omstandigheter eller liknande uttryck - ha vederbörande brottsarts olika strafflatituder, den ordinära och den eller de extraordinära, tillsammans betraktats sasom en enda. Maximum i denna tänkta latitud har salunda bestamt gruppen for mål om ansvar för brottsliga gärningar av ifrågavarande art, vilkas straff man haft att utmäta inom hela eller en större eller mindre del av sagda latitud. Av lagen till den närmare beskaffenheten angiven speciell straffmätningsgrund, som har den verkan, att maximum skall hojas (t-. ex. SL 11: 10 p. 2; 14: 21 st. 1 p. 2) eller sänkas (t. exe. SL 14: 27 st. 1 in fine), har vid klassificeringen alltid ansetts konstituera särskild brottsart, vars straffskala icke tänkts sammanfogad med det ordinära brottets till en enhet. Huru målen fördela sig på de 13 grupper, som i första hand måste tagas i anspråk för klassificeringen, framgår av kol. 3-15 i den bifogade tabellen. Av de i kol. 7-15 redovisade målen angå de, som upptagits i kol. 7, exempelvis brott efter SL 14: 27 andra stycket; kol. 8, mestadels rattfylleri; kol. 9, mestadels överträdelser av vägtrafikstadgan; kol. 10, exempelvis brott efter SL 10: 5, 20: 12 eller 14: 21; kol. 11, mestadels brott efter 1 § lagen angående olovlig befattning med spritdrycker och vin; kol. 12, mestadels brott efter SL 22: 14; kol. 13, mestadels olovlig varuinförsel, brott mot tullförfattningarna, olovlig befattning med spritdrycker och vin samt brott mot brännvinstillverkningsförordningen, allt utan närmare specifikation; kol. 14, mestadels brott efter SL 22: 12 eller 30 § brännvinstillverkningsförordningen; samt kol. 15, exempelvis överträdelser av bestämmelserna om skattefri sprit. De i kol. 7-15 upptagna målen ha uppskattningsvis fördelats å grupperna 1-4. Härvid har tillgått så, att för var och en av kol. 7-11 och kol. 13- 15 målen fördelats efter proportionen mellan talen i kol. 3-6, till vilka senare tal respektive delsummor därefter adderats, samt att talen i kol. 12 adderats till motsvarande tal i kol. 3. Det slutliga resultatet av utredningen framgår av kol. 16-19 i den bifogade tabellen. Dessa kolumner utvisa sålunda för var och en av här ifrågavarande domstolar antalet under åren 1937 och 1938 genom slutligt utslag avgjorda brottmål, vari talan om ansvar förts, med ungefärlig fördelning på de av lagrådet angivna grupperna. Stockholm den 10 januari 1940. ERNST HÖIJER. Sverker Groth. Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 saml. Nr 5. 17