302 Kungl. Maj:ts proposition nr 5. skarpt och bindande formulerade lagbestämmelser, som ej medgiva undantag för annat fall än då sakens beskaffenhet oundgängligen fordrar det, Även advokatsamfundet avråder från att tillåta skriftliga partsinlägg, och lagrådet ansluter sig på denna -punkt till kommissionsförslaget. Såsom skäl för yrkandet, att parterna skola få uppläsa skriftliga inlagor framhålles i allmänhet, att den muntliga framställningen utan andra hjälpmedel än anteckningar till stöd för minnet skulle ställa alltför stora krav på parterna. Man befarar, att det i regel skulle bliva dem omöjligt att själva föra sin talan och att - som det uttryckes i flera utlåtanden - ett faktiskt advokattvång skulle komma att råda. Protokoll. För kommissionens ståndpunkt till förhandlingsprotokollen har förut utförligt redogjorts. Här må erinras, att kommissionen principiellt avvisar protokollering av parternas sakframställning, deras utsagor vid förhör liksom vittnens och sakkunnigas berättelser, men medgiver åtskilliga undantag. Viktigast bland dessa är, att vittnes- och sakkunnigutsagor skola tagas till protokollet, när det kan antagas, att målet kommer att fullföljas till hovrätten och att protokollet där kommer att användas till bevis. Detta undantag hänför sig till reglerna för hovrättsprocessen, enligt vilka i grövre brottmål förnyad bevisföring skall äga rum men i tvistemål och lindrigare brottmål vittnes- och sakkunnigbevisning må föras genom upplåsning av underrättens protokoll, dock med rätt för part eller hovrätten att i stället påfordra nytt förhör. Allmänt, på något enstaka undantag när, har i utlåtandena ansetts, att kommissionen gått för långt i att beskära förhandlingsprotokollet. Sålunda påyrka alla hovrätterna, professorn Kullenberg och de båda domarföreningarna protokollering av vittnesförhör och sakkunnigutsagor i alla mål. Parternas sakuppgifter anses böra Protokolleras, i allt fall såvitt de innefatta ändring i eller tillägg till vad som innehålles i akten från den förberedande förhandlingen. Vad parterna anföra till närmare utveckling av sin talan ävensom deras rättsdeduktioner anses däremot överflödigt att uppteckna. Häradshövdingföreningen berör särskilt parts utsaga vid förhör och finner uppenbart, att den bör tagas till protokollet. Såsom skäl mot den föreslagna beskärningen av protokollet framhålles risken av att i vidlyftiga eller invecklade mål domstolarnas ledamöter icke utan stöd av ett protokoll kunna sammanhålla vad som förekommer vid förhandlingen; kommissionens hänvisning till domarens privata anteckningar anses ej vara tillfyllest. Vidare göres gällande, att saknaden av protokoll utesluter längre rådrum för domens övervägande och därför kan befaras framtvinga förhastade avgöranden, att protokollen innebära en kontroll för domstolen, parterna och dem, som höras inför rätta, på att vad de yttrat blivit rätt uppfattat, att med ett fullständigt protokoll kan undgås den tyngande regeln om förhandlingens upprepning vid uppskov, att ett bevis kan gå förlorat för de högre instanserna, om uppteckning ej skett i underrätten, att en utsaga ofta framkom
