Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 499 röstning. Enligt denne ledamot vore det ock föga tilltalande, att en domare, som överröstats i en votering rörande själva saken, måste deltaga i den eller de följande och därigenom medverka till att målet finge en enligt/ hans uppfattning oriktig utgång. Därjämte har samme ledamot framhållit, att i en domstol, där nämnd hade säte, det föreslagna omröstningssättet vore avgjort olämpligt. På nu anförda skäl har han icke kunnat förorda detta omröstningssätt som allmän regel. Som en utväg anvisas av honom emellertid att giva bestämmelserna en mera begränsad räckvidd. Härvid komme främst i åtanke fråga om preskription och vissa andra frågor, som stode rättegångsfrågorna nära. i Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen förekomma i vissa fall till avgörande i samma mål frågor, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången men som sins emellan äro fristående. Det nuvarande omröstningssättet lämnar icke någon befogenhet för en domstol att uppställa varje sådan fråga till särskilt avgörande. Om sålunda .vid krav på grund av fordran två av rättens ledamöter, bland dem ordföranden, anse att någon rättsgiltig fordran icke uppkommit och på denna grund ogilla kravet, två bifalla kravet, då de anse fordringens uppkomst styrkt, och en ledamot ogillar kravet på den grund, att han anser preskription ha inträtt, skall domen bestämmas enligt den mening, som ordföranden biträtt, ehuru av omröstningen framgått, att denna mening icke biträdes av majoriteten bland de röstande; dessas mening grundar sig på den uppfattningen, att en giltig fordran föreligger. Därest i ett annat alldeles likartattmål fråga om preskription ej väckts, skulle ock utgången blivit den motsatta, ehuru beträffande fordringens uppkomst meningarna varit identiskt desamma som i förra målet. Enligt min mening måste ett dylikt resultat anses mindre tillfredsställande. Självklart måste det utgöra en ej oviktig garanti för domslutets riktighet, att domstolens samtliga ledamöter, i den mån det erfordras, deltaga i prövningen av alla i målet förekommande frågor. Det synes mig icke kunna med fog göras gällande, att skyldigheten för den tidigare överröstade att deltaga i senare omröstning skulle innebära något obehörigt tvång på denne. Som beredningen framhållit består skyldigheten allenast däri, "att domaren ej får undandraga sig att under en förutsättning, som majoriteten ansett vara för handen, uttala sin åsikt i en senare fråga; för majoritetens mening har han icke något ansvar. Tydligt är, att vissa svårigheter äro förenade med beredningens omröstningsregel. Å andra sidan torde vid den överläggning, som enligt beredningens förslag alltid skall följa inom viss kort tid efter huvudförhandlingen, det rättsliga läget ha klarlagts och de frågor, i vilka särskild omröstning kan komma att påkallas, ha belysts. Med all sannolikhet torde efter överläggningen endast i undantagsfall komma att kvarstå frågor, varom särskild omröstning visar sig erforderlig. Jag har ock svårt att föreställa mig, att svårigheterna skulle bliva större i domstolar med nämnd än i andra domstolar. Med hänsyn till det nu anförda har jag ansett mig böra ansluta mig till beredningens ståndpunkt; i förtydligande syfte har dock avfattningen något jämkats.
