Sida:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu/116

116

Nr 24. Torsdagen den 17 juni 1948 em.

Ändringar i strafflagen m. m. samt ny strafflagstiftning för krigsmakten.

kunna bli åtalad. Det kan han enligt min mening inte bli.

Orsaken till att jag ändrat ståndpunkt är den, att jag tror, att man icke skall hänge sig åt den illusionen, att våra unga pojkar i en tid som denna. och efter de händelser som inträffat äro så försvarsvänliga, patriotiska och objektiva på denna punkt, att de icke skulle kunna falla offer för en massuggestion. Vi vilja hålla efter det som kan anses vara en klarlagd demonstration emot rikets försvar eller det som skadar dess säkerhet. Man kan naturligtvis måla allting svart, men jag tror inte att man skall misstro domstolarna därhän, att mannen i herr Olssons exempel skulle dömas till disciplinstraff. –

Herr OLSSON i Mellerud (kort genmäle): Herr talman! När jag tog exemplet om soldaten, som råkade komma in i en sådan där sammankomst, så menade jag naturligtvis att han skulle deltaga i sammankomsten. Detta behöver emellertid inte betyda, att han är anhängare av det som förkunnas. Jag kan inte se att lagen gör undantag för ett sådant fall. Om han deltager i sammankomsten, så kan han åtminstone i en mindre omdömesgill åklagares ögon sannolikt riskera åtal. Jag tycker att detta är att visa litet för mycket misstroende mot våra värnpliktiga och våra soldater.

Vi ha långt över hundratusentalet personer som tillhöra den socialdemokratiska ungdomsrörelsen, således inga noviser på det politiska området. Vi ha en SLU-rörelse i landet – jag vet inte bestämt antalet där, men den omfattar kanske bortåt hundratusen medlemmar – och den är politiskt ganska medveten. Det konservativa partiet har sin ungdomsrörelse, men dess medlemssiffra känner jag inte. Jag menar, att ungdomen inte är den där politiska oskulden, som man i allmänhet tror, utan den har ganska stadgade meningar i politiska ting.

Herr WERNER: Herr talman! Jag måste bestämt vända mig mot den tolkning reservanterna ge åt § 10 i lagutskottets förslag. Det är ingalunda meningen att på något sätt inkräkta på den medborgerliga mötesfriheten. Tvärtom lämnas denna frihet öppen för varje legitimt syfte även inom krigsmakten. Det kan emellertid inte vara riktigt – vilket herr Hedlund i Östersund alldeles nyss framhöll – att vi, samtidigt som vi försöka bygga upp ett starkt försvar och offra oerhörda summor på att göra detta försvar så effektivt som möjligt, lämna dörren öppen för saboterande element att mitt för ögonen på befälet hålla rent demonstrativa sammankomster i disciplinupplösande syfte. Vi böra låta bli att måla hin på väggen i så hög grad som reservanterna göra, när de framställa saken från en helt felaktig synvinkel. Jag måste ju säga, att reservanterna i hög grad färgat sitt ställningstagande i dag. Jag har biträtt lagutskottets förslag, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till detsamma i det skick det föreligger här inför kammaren.

Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav propositioner dels på godkännande av utskottets förslag till paragrafens avfattning dels ock på bifall till den av herr Lindqvist m. fl. avgivna reservationen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Lindqvist begärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill att kammaren godkänner 26 kap. 10 § i första lagutskottets förevarande förslag till lag om ändring i strafflagen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;