22 Nr 24. Tisdagen den 15 juni 1948. Svar på interpellation ang. folkskolans lokalbehov. utom komma alltid sådana fall att finnas, då man i en mindre tätort måste uppföra en så stor skolbyggnad, att inte ens hela bostadskvoten skulle räcka till. Man kan därför inte få generella linjer att gå efter, utan måste bedöma dessa frågor från fall till fall med hänsyn till de lokala förhållandena, varvid man över huvud taget eftersträvar en rättvis lösning. Jag har fullt klart för mig, att vi måste ta krafttag för att ett annat år få mera pengar till skolbyggnader, under förutsättning att vi då ha så pass hyggliga förhållanden i övrigt som vi nu ha. Vi veta, att man i andra länder nog tycker, att vi ha det gynnsamt ställt i fråga om skolor i jämförelse med förhållandena i dessa länder. Jag undrar hur många skolor t. ex. våra nordiska grannländer kunnat bygga de senaste åren. Jag upprepar emellertid, att vi nästa år böra ta krafttag för att bygga skolor i större utsträckning än vad nu sker, om de nuvarande drägliga förhållandena då bestå och vi slippa trycket av en internationell försämring av situationen. Herr ANDERSSON i Falun: Herr talman! Säkerligen är det ingen i denna församling eller annorstädes som betvivlar statsrådet Weijnes intresse för att rusta upp skolbyggnaderna, men dessvärre är det ju inte han som så att säga har nyckeln i detta fall, utan det är det statsråd, som har hand om byggnadsregleringen, och det är att beklaga att denna diskussion måste föras utan att statsrådet Ericsson är närvarande. Jag delar helt och fullt interpellantens uppfattning och jämväl herr Nilssons i Göingegården, att det inte i längden går att fortsätta på detta sätt. Det går inte att privilegiera bostadsbyggandet i så stor utsträckning som sker på bekostnad av byggnader för allmänna ändamål. Vi skulle kunna föra en precis likadan diskussion här om behovet av sjukhusbyggnader. Beträffande behovet av lokaler för förvaltningen ha vi i statsrevisorernas berättelse en redogörelse för hurdant läget är i huvudstaden. Och statsutskottet har i det utlåtande som nu ligger på kammarens bord understrukit angelägenheten av att något göres för att få en ändring till stånd. Det är för övrigt inte bara i huvudstaden det fattas ämbetslokaler. Överallt i residensstäderna arbetar man nästan under bar himmel, och de nya ämbetsverk, som där tid efter annan skola inrättas, äro i regel utan möjlighet att skaffa sig hyggliga lokaler. Jag vill alltså med detta ha sagt, att det är inte i ecklesiastikdepartementet som man har att söka lösningen på det problem som vi här diskutera, utan det är på ett annat ställe. Fröken NYGREN: Herr talman! Jag är fullt överens med herr statsrådet om att man naturligtvis måste handla från fall till fall och inte benhårt binda sig vid en bestämd regel. Men med anledning av vad statsrådet sade om de mindre städer och tätorter, som redan förbrukat hela sin bostadskvot och sedan begära att få bygga en skola, vill jag understryka att min mening naturligtvis var, att när dessa orter få sigtilldelad en jämförelsevis stor kvot för bostadsbyggen, skulle samtidigt meddelas dem, att därest de inte ha tillräckliga skollokaler, så måste de från början räkna med att de av denna kvot få lov att avsätta viss del för skolbyggnada På så sätt behövde man inte komma i denna situation. Chefen för ecklesiastikdepartementet. herr statsrådet WEIJNE: Herr talman! Jag vill endast anknyta ett par ord till vad herr Andersson i Falun sagt. Det är alldeles riktigt att lösningen här finns inte i ecklesiastikdepartementet – den finns inte heller i något annat fackdepartement. Vi ha samma situation på
