Torsdagen den 17 juni 1948 fm. Nr 24. 49 demokratiska ungdomsförbundet har ändrat ståndpunkt – det är ju möjligt - men i varje fall beslöt dess kongress 1946 att till statsmakterna framföra just det krav, som vi här ha framfört, nämligen att räntan på bosättningslånen måtte slopas. Vi anse att dessa bosättningslån äro av allra största betydelse för ungdomen, och man bör givetvis inte försvåra möjligheterna för den att erhålla sådana. Genom räntans existens förfelas ju det goda syftet med dessa lån. Vi veta att vår motion har det allra största stöd ibland landets arbetarungdom. Utskottet avstyrker även det andra i motionen framställda yrkandet, nämligen att dessa lån skola kunna tillerkännas de ensamstående mödrarna, under motivering att syftet med lånen är att underlätta äktenskapsbildningen. Men detta syfte hämmas ju redan genom att länen löpa med ränta. Utskottet erkänner visserligen, att "vissa skäl" föreligga för att även ensamstående mödrar skola kunna erhålla bosättningslån. Men jag frågar: Äro inte dessa "vissa skäl" starka nog, och vilka äro de av utskottet åberopade "allmänna synpunkter", ur vilka frågan skall ha övervägts för att utskottet skulle kunna tillmötesgå motionen? Man brukar i propagandan hävda, att det allra naturligaste för mor och barn är att få vara tillsammans. Men då måste man givetvis åstadkomma betingelser för de ensamma mödrarna att själva kunna skapa sig ett eget hem. Dessa ensamma mödrar i vårt land bli i regel mycket styvmoderligt behandlade. Man anlägger inte samma befolkningspolitiska synpunkter på deras barn, som man i regel gör när det gäller nativitetsfrågan. Man anser det som ett axiom, att de ensamstående mödrarna i regel ha ett barn – man räknar inte med att det skall bli flera. Jag anser att hjälpen till de ensamstående mödrarna bör vara mera familjebetonad. De få alltid känna, att de mer eller mindre stå utanför det hela. Samhället hör visa Villkoren för statens bosättningslån. dubbel ömhet och omsorg mot barn, som sakna fäder. Ty sådana barns särställning blir tyvärr ändå alltid markerad. En ensamstående mor har vanligtvis ingen möjlighet att själv skapa ett eget hem. Man begär väl ändå inte ifrån utskottets sida, att dessa ensamstående mödrar skola kunna ha några som helst besparingar att tillgripa. Denna fråga har även samband med de abortförebyggande åtgärderna, som börja få samhälleligt intresse. Kunde man göra bosättningslånen åtkomliga för de ensamstående mödrarna, skulle detta enligt min mening vara ett led i samhällets strävanden på det abortförebyggande området. Jag anser sålunda, herr talman, att motionen har stark saklig bärighet, och jag ber därför au få yrka bifall nu densamma. Herr ERIKSSON i Stockholm: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till statsutskottets hemställan. Fru RÖNN-CHRISTIANSSON: Herr talman! Detta snäva uttalande av utskottets talesman vittnar inte om att man är så värst intresserad av arbetarungdomen och de ensamstående mödrarna. Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till den i ämnet väckta motionen; och biföll kammaren utskottets hemställan. § 14. Föredrogs statsutskottets utlåtande nr 156, i anledning av väckt motion angående medgivande i vissa fall av statsbidrag till ny- och ombyggnad av ålderdomshem. Utskottets hemställan bifölls. 4 – Andra kanumzrezzs prolokoll 1948. Nr 24.
