tecknats såsom en särskild typ av ekonomisk förening – varemot lagen om ekonomiska föreningar blir tillämplig allenast i de delar, till vilka uttrycklig hänvisning gjorts i här förevarande lag. Offentlig tillsyn och inregistrering. U t r e d n i n g s m a n n e n har yttrat, att sambruksförenings medlemmar borde lämnas största möjliga frihet att efter eget gottfinnande driva föreningens verksamhet under ledning av den styrelse, de själva utsett, men att likväl i medlemmarnas eget intresse en offentlig tillsyn borde anordnas i vissa särskilt angivna hänseenden. Denna tillsyn har – såsom i det följande skall närmare beröras – ansetts böra avse dels den ekonomiska planläggningen av sambruksförenings verksamhet vid föreningens bildande och dels revisionen av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper. Den myndighet, åt vilken tillsynen skulle anförtros, skulle tillika ha att tillhandagå föreningarna med råd i jordbruksekonomiska frågori den mån föreningarna själva önskade. Åtskilligt kunde stå att vinna genom samarbete mellan den tjänsteman hos tillsynsmyndigheten, som erhölle uppdrag att handlägga ärenden rörande sambruksföreningar, och styrelsen i dessa föreningar under medverkan jämväl av lokala myndigheter. Därest en omorganisation av lantbruksstyrelsen företoges i enlighet med vad 1942 års jordbrukskommitté föreslagit, syntes styrelsen lämpligen böra erhålla uppdrag att vara tillsynsmyndighet för sambruksföreningarna, vilka då också borde inregistreras hos styrelsen. Nu berörda spörsmål ha behandlats i några av de avgivna y t t r an d ena. Sålunda har förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap ansett det lämpligare att sambruksföreningarna inregistrerades hos länsstyrelserna och att de därefter ställdes under tillsyn av lantbruksstyrelsen, medan förvaltningutskotten i Älvsborgs och Kopparbergs läns hushållningssällskap uttalat den meningen, att tillsynen över föreningsjordbruken helt borde handhavas av lokal myndighet. Sveriges lantbruksförbund har anfört. I den mån den föreslagna tillsynen avser sambruksföreningar, som åtnjuta statligt stöd i form av bidrag eller lån på förmånligare villkor än som på privat väg kan erhållas., kunna inga erinringar göras mot densamma. Att samma bestämmelser skola gälla även då något statligt stöd icke ifrågakommer, synes icke vara påkallat. Personer, som själva kunna och vilja finansiera verksamheten vid föreningsjordbruk, böra ha möjlighet att ordna sm samverkan i sambruksföreningens form utan att därför underkastas den tillsyn och övervakning, som lagen förutsätter. Förbundet föreslår därför, att den offentliga kontrollen av sambruksföreningar blir obligatorisk endast i de fall, då föreningen avses "skola åtnjuta ekonomiskt stod av staten. Svenska lcmtarbetsgivareföreningen har funnit det tveksamt om skyldighet borde åläggas lantbruksstyrelsen att tillhandagå sambruksförening med råd i jordbruksekonomiska frågor. Enligt föreningens upplattning borde sambruksförening ej intaga annan ställning än övriga jordbruksföretagare vid anlitande av tillgänglig expertis.
