Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

5-1 Kungl. Mnj:ts proposition nt 58.. en sådan yngling, som kanske från början helt inriktat sig på att en gång få efterträda sin fader, skall utestängas från denna möjlighet på grund av att hans jordbruksutbildning ej är avslutad vid faderns död, finner föreningen ej vara tillfredsställande. Bestämmelse om sådan dispensrätt eller eljest vägledande uttalande därom synes böra givas. Landsorganisationen har uttalat den uppfattningen, att skyldighet för föreningsmedlemmarna att deltaga i arbetet ej tillräckligt klart fastslagits. I det vid betänkandet fogade utkastet till normalstadgar för sambruksförening funnes en bestämmelse härom jämte föreskrift om dispens från skyldigheten. Vissa möjligheter att "dispensvägen kringgå regeln och därmed förbudslagen förefunnes. Risken skulle kunna undanröjas, om dispens finge sökas inte hos föreningsstyrelsen utan hos lantbruksnämndeneller motsvarande organ. En arman utväg vore att i lagen fastställa en högsta andel, t. ex. två tredjedelar, under vilken antalet arbetande medlemmar ej finge sjunka. i Samma tanke kommer till uttryck i Svenska lantarbetareförbundets yttrande, vari anföres. g l de fall undantag måste göras från delägarens självskrivna skyldighet att genom egen arbetsinsats bidraga till föreningens produktionsresultat, utgår förbundet från att dispens endast bör lämnas i mycket trängande fall. Det kan ifrågasättas om icke lämpligheten bjuder att i lagen intaga en bestämmelse om att sambruksföreningarna härvidlag böra vara underkastade noggrann kontroll. I annat fall är det tänkbart, att förening kan fatta avgöranden härutinnan av innebörd, att anställd arbetskraft kommer att utföra stora delar av arbetsuppgifterna. I Departementschefen. Vad först angår frågan om krav på aktiv arbetsinsats i sambruksförenings verksamhet från medlemmarnas sida synes det mig med hänsyn till hela syftet med den ifrågavarande lagstiftningen alldeles självfallet, att ett dylikt krav bör uppställas. Denna i motiven till utredningsmannens lagutkast uttalade regel har icke upptagits i själva lagtexten, låt vara att sambruksförenings ändamål i 1 § angivits vara att bereda medlemmarna utkomst genom gemensamt jordbruk. Däremot har i § 11 andra stycket av det vid betänkandet fogade utkastet till normalstadgar för sambruksförening utsagts, att medlem är skyldig att efter styrelsens eller driftsledarens anvisningar deltaga i det av föreningen bedrivna jordbruket. Slutligen ha medlemmarnas arbetsinsatser förutsätts bliva föremål för avvägning vid den ekonomiska planens upprättande. Enligt min mening är emellertid frågan av så grundläggande betydelse, att den bör behandlas i själva lagen. Om sålunda plikten att deltaga i jordbruksarbetet bör upptagas såsom en föreskrift i lagen, uppstår fråganivad mån undantag från regeln bör medgivas. Jag kan "därvid icke förorda utredningsmannens förslag att, då sambruk bildas av flera småbruk i en by, även jordägare, vilka på grund av annan sysselsättning ej vore villiga att deltaga i det gemensamma jordbruksarbetet, skulle medgivas att inträda i föreningen. Visserligen kan det, såsom förvaltningsutskottet i Kopparbergs läns hushållningssällskap påpekat, vid sammanförandet av flera ägares jordlotter visa sig omöjligt att bereda arbete i det gemensamma jordbruket åt samtliga förutvarande ägare. Gäller det