kronan eller eljest ställes till kronans förfogande eller upplåtes till dess begagnande, utgår ersättning efter grunder. som i lagen angivas.
Departementschefen. Det nuvarande ransonerings- och
regleringssystemet är till väsentliga delar uppbyggt på grundval av allmänna
förfogandelagens bestämmelser om beslag. Alltjämt bestå sedan krigstiden eller ha
återinförts vissa sådana beslag och regleringar på varor, som äro av
väsentlig betydelse för den allmänna försörjningen, såsom spannmål, fettvaror,
kött, kol, hudar, textilråvaror, vissa kemikalier etc. Försörjningsläget
beträffande dessa varor är alltjämt otillfredsställande. Orsaken härtill är till en
del torkan under sommaren och hösten 1947, som föranledde en skörd, som
låg betydligt under medelmåttan, men därjämte och kanske främst det
allmänna försörjningsläget i världen, som i mycket stor utsträckning
kännetecknas av knapphet på livsviktiga förnödenheter. Härtill har kommit
försämringen av vårt lands valutapolitiska läge, som framtvingat en väsentlig
begränsning av importen, särskilt från de s. k. hårdvalutaländerna, samt
åtgärder för att stimulera vår export även på bekostnad av den inhemska
försörjningen. Dessa nytillkomna förhållanden ha föranlett ytterligare
beslag och regleringsåtgärder. Sålunda befanns det nödvändigt att i samband
med införandet av det allmänna importförbudet den 14 mars 1947 reglera
förbrukningen av kaffe, te och kakao för att nedbringa importen av dessa
varor. Genom kungörelse nämnda dag (nr 81) lades därför beslag å varorna
i fråga. Importbegränsningen har medfört även andra beslagsåtgärder,
nämligen å kinesisk och japansk träolja, samt vissa vaxer, paraffin och
glycerin (kungörelser den 9 januari 1948, nr 7 och 8).
Nödvändigheten att öka exporten har föranlett beslag även å varor, vilka produceras inom landet och av vilka därför i och för sig finnes tillgång, som är fullt tillräcklig för den inhemska försörjningen. Sålunda lades redan genom kungörelse den 26 april 1946 (nr 156) beslag å vissa trävaror av furu och gran – omnämnt i propositionen nr 237/1946 – och de på grund av detta beslag utfärdade bestämmelserna om reglering av handeln med virke ha sedan dess undergått vissa skärpningar, som bland annat haft till syfte att minska virkesförbrukningen inom landet och därigenom befordra exporten. Av samma anledning har – såsom angivits i propositionen nr 285/1947 – beslag genom kungörelse den 14 mars 1947 (nr 119) lagts å papp och papper samt vissa därav tillverkade varor. De på grundval av beslaget utfärdade bestämmelserna ha även haft till syfte att minska konsumtionen av dessa varor inom landet. Detta beslag har sedermera, genom kungörelse den 14 november 1947 (nr 820) kompletterats med beslag å garn samt bind- och segelgarn av papper ävensom band av pappersgarn.
Tillämpning av andra bestämmelser i allmänna förfogandelagen än beslagsföreskrifterna ha förekommit endast i begränsad utsträckning. Sålunda
