kets inkomster och utgifter balansera ungefär jämnt med någon mindre marginal för oförutsedda svängningar i inkomster och utgifter; Det undandrar sig vårt bedömande vad generalpoststyrelsen asyftat med den tillräckliga rörelsefrihet för verksamheten, som det beräknade överskottet på ca 15 miljoner kronor skulle lämna. Om därmed avses att stats- verket skulle tillföras medel för tillgodoseende av krav på nya löneförhöjningar, må det särskilt påpekas, att avgiftshöjningarna såsom ett led i den statliga taxepolitiken bidraga till att höja levnadsomkostnaderna även för den stora allmänheten, inklusive statens tjänstemän, och sålunda i sin mån själva medverka till att framkalla kraven på löneförhöjningar. En politik med sådana konsekvenser kan icke anses välbetänkt. De medel, som erfordras för täckande av det väntade underskottet å poströrelsen, böra enligt vår mening uttagas genom ökning av de avgifter, vilkas höjning kan förväntas medföra den största effekten för indragning av köpkraftsöverskottet hos den stora allmänheten. Ur denna synpunkt torde i första hand brevkortsportot böra ifrågakomma för höjning. Mot en mindre ökning av portot för trycksaker anse vi oss ej heller ha något att erinra. Den föreslagna höjningen av portot för denna typ av försändelser utgör emellertid i den lägsta viktklassen ej mindre än 100 procent. En sådan avgiftsökning för denna, inom näringslivet mycket brukade form av försändelser är uppenbart orimlig och skulle synnerligen hårt drabba vissa företags verksamhet. Vi anse en höjning av trycksaksportot med 20 procent - eller samma procentsats som av styrelsen föreslagits för höjning av postavgifterna inom tidningsrörelsen – skälig och lämplig. Härav skulle visserligen följa, att detta porto icke komme att utgå med belopp, slutande på 5 eller o, men olägenheterna härav väga väsentligt lättare än bördan av en avgiftshöjning av den utav styrelsen föreslagna storleksordningen. Ej heller kunna vi tillstyrka en höjning av paketportot. Denna form av försändelser anlitas i stor utsträckning vid expediering av mindre order, och varje ökning av transportkostnaderna innebär alltså här en procentuellt sett jämförelsevis stor höjning av de totala omkostnaderna för orderna. Vad beträffar föreslagna höjningar av andra postavgifter bör det, såvitt vi kunna bedöma, vara möjligt – om brevkortsportot höjes på sätt styrelsen föreslagit och om trycksaksportot ökas med 20 procent enligt vårt förslag men paketportot bibehålles oförändrat – att vidtaga vissa reduktioner av dessa höjningar. utan att därmed äventyra underskott å poströrelsen i dess helhet. Svenska företagares riksförbund, som representerar företagare inom olika kategorier och branscher inom hela landet, framhåller, att förutsättningen för att rådande prisstopp skall kunna fortvara är, att omkostnaderna för varornas framställning och distribution ej överstiga vad som var gällande, när prisstoppet fastställdes. För många viktiga förnödenheter har en fortgående stegring av omkostnaderna ägt rum, utan att motsvarande justering av priset fått ske. Varje ytterligare ökning av omkostnaderna, till vilken den föreslagna taxehöjningen vid postverket måste räknas, kommer vid gällande prisstopp att medföra en omprövning för prisökning. Förbundet vänder sig särskilt mot den föreslagna höjningen av trycksaks(korsbands-) portot. Invändningar mot höjningen av detta porto ha vidare framförts av
