Iinsen. Detta medförde sådan synförsämring, att Gustavssons arbetsförmåga numera torde kunna anses nedsatt med 20 96. En ersättningsframställning från Gustavssons sida i anledning av det försämrade tillståndet har år 1946 avslagits av vederbörande försäkringsbolag under hänvisning till att preskription inträtt enligt allmänna preskriptionsregler. I förevarande fall finner jag billighetsskäl tala för att den skadade i anledning av det olycksfall, som drabbat honom, erhåller ersättning av statsmedel såsom om preskription icke mellankommit, Ersättningen synes böra utgå fr. o. m. den 4 april 1946 eller den dag, då Gustavssons ansökan om en omprövning av ersättningsfrågan inkom till vederbörande försäkringsbolag. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att i anledning av det Nils Hjalmar Gustavsson den 15 mars 1932 övergångna olycksfallet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m. för tiden fr. o. m. den 4 april 1946 utbetalas ersättning med belopp, som, därest preskription icke mellankommit, -skulle hava utgått jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. 3:o. Fråga om ersättning till Viktor Blomström. Ersättningsfrågans tidigare behandling. Under arbete den 26 juli 1919 snavade Viktor Blomström på en lie, varvid han åsamkade sig ett skärsår i vänstra handen och underarmens nedre del. Blomström företer efter olycksfallet stelhet i vänstra handens fingrar och är kraftlös i handgreppet. Han var vid tiden för olycksfallet av Stockholms stads barnavårdsnämnd utackorderad hos en lantbrukare på Adelsö. Den av barnavårdsnämnden härför erlagda ersättningen avsåg icke att helt täcka kostnaden för Blomströms vård och underhåll, utan skulle Blomström efter förmåga deltaga i arbetet på gården. Han åtnjöt under tiden den 1 februari 1929-den 28 februari 1947 folkpension i anledning av skadan. Pensionen indrogs sistnämnda dag, då Blomström enligt läkarutlåtanden icke längre kunde anses såsom invalid i folkpensioneringslagens mening. I en till riksförsäkringsanstalten den 14 maj 1947 inkommen skrivelse hemställde Blomström om ersättning från anstalten med anledning av skadan. Anstalten fann genom beslut den 6 juni 1947, att, då anmälan eller annat meddelande angående olycksfallet icke inkommit förrän genom nämnda skrivelse, Blomströms eventuella rätt till ersättning i anledning av olycksfallet jämlikt preskriptionsförordningen vore förverkad och att ersättningsfrågan förty icke kunde upptagas till prövning.
