vilken ldag sjukdomen får anses yppad. Anstalten förklarade den 23 maj 1935, att livranta icke kunnat tillerkännas Karlsson Lindberg, enär yrkessjukdomen icke kunde anses medföra nedsättning av hans arbetsförmåga, med minst en tiondel. Försäkringsrådet fann den 6 september 1935 ej skäl göra ändring i detta beslut. Efter sistnämnda dag mottog anstalten inga upplysningar angående Karlsson Lindbergs yrkessjukdom forran den 14 juli 1947, då anstalten från Karlsson Lindbergs hustru erhöll meddelande, att mannen avlidit den 3 juni 1947 och att yrkessjukdomen varit den direkta anledningen till hans död. Han hade under praktiskt taget de senaste tio åren vårdats å Restads sjukhus för sinnessjukdom. Änkan hemställde om ersättning enligt lag. Den 8 augusti 1947 förklarade anstalten, att anstalten funnit ersättningsfrågan preskriberad enligt allmänna regler. Över detta beslut ha besvär ej anförts. På anstaltens begäran har överläkaren vid Söderby sjukhfus, docenten T. Bruce, tagit del av röntgenbilder, obduktionsprotokoll och övriga handlingar i ärendet och därefter yttrat bl. a. följande. Den utförda obduktionen får anses ha ådagalagt, att en avancerad silikos förelåg. Mot livets slut tillstötte varig bronkit. "Stendamm" får i detta fall tillmätas sådan betydelse, att dödsersättning är befogad. Beträffande änkan Karlsson Lindbergs familjeförhållanden och ekonomiska omständigheter uppgiver riksförsäkringsanstalten följande. Sökanden, som är född 1880, har i äktenskapet med den avlidne fem vuxna barn, varav det yngsta, en son, är bosatt hos modern. Hon besväras av reumatism men är i stånd att sköta i hemmet förekommande göromål. Något förvärvsarbete utom hemmet har hon icke. Den hemmavarande sonen lämnar ett mindre bidrag till det gemensamma hushållet; de andra barnen bidraga icke till moderns försörjning. Det oskiftade dödsboet efter mannen äger en mindre fastighet, där sökanden bor, taxerad till 4500 kronor samt ett banktillgodohavande å. 750 kronor. Sökanden åtnjuter ej pension eller understöd i anledning av mannens tidigare arbetsanställning. Hon uppbär icke bidrag från fattigvården. Enligt uppgift från pensionsstyrelsen har änkan Karlsson Lindberg ansökt om invalidpensiflon. Denna ansökan har ännu ej slutbehandlats. För egen del anför riksförsäkringsanstalten följande. Därest ersättningsrätten icke varit preskriberad, skulle anstalten ha utgivit begravningshjälp med 240 kronor, motsvarande en tiondel av Karlsson Lindbergs ärliga arbetsförtjänst, beräknad till 2400 kronor, ävensom till änkan livränta å ett årligt belopp av 600 kronor, motsvarande en fjärdedel av den årliga arbetsförtjänsten, vilken livränta skulle ha- utgått fr. o. m. dagen efter dödsfallet och så länge änkan levat ogift. Å livräntan skulle forfattningsenligt ha utgått dyrtidstillägg med 20 % under åren 1947 och 1948. Sjukpenning eller livränta för någon del av tiden närmast fore dodsfallet skulle icke ha utgått, enär Karlsson Lindberg då sedan lång tid var arbetsoformögen på grund av sinnessjukdomen. – – – Anstalten tillstyrker, att änkan Karlsson Lindberg i anledningav- mannens död erhåller ersättning jämlikt grunderna för yrkessjukdomsforsakringslagen. Anstalten vill i detta sammanhan= framhålla, att mannens av sinnessjukdomen orsakade oförmåga att hanšhava sina angelägenheter synes vara en väsentlig orsak till att preskription ågått ersättningsanspråken gentemot anstalten. 2-147 is Bihang till rilfsdm/ens protokoll 1948. I saml. Nr 62.
