Sammanlagt skulle sålunda enligt styrelsens förslag aktiekapitalet nedsättas med 25 200 000 kronor från 29 200 000 kronor till 4 000 000 kronor. Nämnda belopp 25200000 kronor skulle överföras till reservfonden. Vid bokslutet per den 30 juni 1946 skulle bolagets anläggningar nedskrivas med 16 313 000 kronor, varefter på reservfonden skulle kvarstå 8887 000 kronor. Under de tre första räkenskapsåren efter rekonstruktionen skulle fonden till följd av driftsförluster efter hand nedgå till omkring 5528000 kronor. Enligt beslut av 1946 års riksdag (r. skr. nr 440) godkändes de av styrelsen föreslagna åtgärderna till rekonstruktion av bolaget. Bolagets aktiekapital nedsattes till 4 000 000 kronor, varjämte nytt aktiekapital tillfördes bolaget till ett belopp av 16 000 000 kronor. Bolagets aktiekapital utgjorde alltså efter 1946 års beslut 20 000 000 kronor. Efter särskild proposition i ämnet (prop. 1946: 48) bemyndigade 1946 års riksdag (r. skr. nr 435) Kungl. Maj:t att medgiva skifferoljebolaget att nedlägga driften vid skifferoljeverket vid Kinne-Kleva. I skrivelser den 7 och 26 februari 1947 framlade styrelsen för skifferoljebolaget sedermera en plan för distribution i egen regi av gasol samt utredning om utbyggnad av en kemiskteknisk industri för tillverkning av högvärdiga produkter med vissa i gasolen ingående s. k. omättade kolväten såsom utgångsmaterial. I fråga om finansieringen av de framlagda förslagen anförde styrelsen att kapitalbehovet för gasoldistributionen beräknats till omkring 4 000 000 kronor i slutet av år 1952 samt att kostnaderna för utbyggnaden av den kemisktekniska industrien, som föreslagits böra ske i tre etapper, uppskattades för första etappen till 1 500 000 kronor och för andra utbyggnadsetappen till 2 000 000-2 500 000 kronor. Beträffande den tredje utbyggnadsetappen, som befunne sig på utredningsstadiet, ansåg sig styrelsen icke kunna för det dåvarande framlägga ett definitivt förslag. Det sammanlagda aktuella kapitalbehovet uppgick alltså till 8 000 000 kronor. Styrelsen föreslog att kapitalanskaffningen skulle ske genom upplåning och att frågan om aktiekapitalets ökning borde upptagas först då man mera definitivt kunde överblicka i vilken utsträckning en dylik vore erforderlig. Vid ärendets föredragning framhöll emellertid min företrädare i ämbetet, att en del av de föreslagna investeringarna måste anses ha investeringskaraktär och att- denna del därför i princip torde böra tillskjutas i form av aktiekapital, medan återstoden borde finansieras i första hand med egna medel och i andra hand genom upptagande av lån. Bolaget borde sålunda äga rätt att i den mån egna medel icke stode till förfogande upptaga lån mot pantförskrivning av inteckningar i bolagets egendom för genomförande av det av styrelsen föreslagna programmet. Frågan om en konsolidering av låneskulden kunde lämpligen anstå till dess att bolagets vid 1946 års riksdag beslutade rationaliseringsprogram genomförts och erfarenhet vunnits rörande gasoldistributionen. I enlighet med vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t i proposition 1947: 219 riksdagen att under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, till tecknande av
