Gotlands fiskareförbund anser det slutligen vara synnerligen anmärkningsvärt, att hjälp vid skada, varigenom fiskare råkat i nödställd belägenhet, ej skall kunna erhållas av statsmedel efter genomförandet av utredningens förslag. Då det ej är fråga om obligatorisk försäkring skulledetta innebära en avsevärd försämring av nuvarande möjligheter att erhålla ersättning. Föredraganden. De osäkerhetsmoment som äro förbundna med fisket och den ekonomiska otrygghet, som vissa yrkesfiskare i högre grad än de flesta andra näringsutövare äro utsatta för, sammanhänga i icke obetydlig utsträckning med riskerna för förluster av och skador å fiskredskapen. Gå fångstredskapen förlorade, medför detta understundom kännbara ekonomiska konsekvenser, eftersom redskapen kunna representera betydande värden och icke sällan vid sidan av båtarna utgöra fiskarenas enda produktiva tillgångar. Som framgår av den lämnade redogörelsen ha genom statsmakternas försorg möjligheter att erhålla bidrag av det allmänna skapats för fiskare, som genom förlust av fiskredskapen kommit i nödställd belägenhet. Denna understödsform, som med hänsyn till att stora delar av fiskarbefolkningen länge tillhört de socialt och ekonomiskt missgynnade grupperna kan anses väl motiverad, är emellertid förenad med vissa olägenheter. För det första är det i huvudsak endast i synnerligen ömmande fall som hjälp på detta sätt kan utgå. För det andra är förfaringssättet med individuell prövning av den bidragssökandes ekonomiska ställning och behov både omständligt och tidskrävande. Vid åtskilliga tillfällen har man därför varit inne på tanken att genom ett försäkringssystem söka utjämna riskerna och minska de ekonomiska verkningarna av redskapsförljuster. Försök i denna riktning ha företagits både utomlands och i vårt land. De erfarenheter som därvid vunnits, särskilt av det försök som gjorts av Gävleborgs läns ömsesidiga fiskredskapsförsäkringsbolag, synas tala för att denna väg skulle vara framkomlig eller åtminstone förtjänt av att prövas i större sammanhang. Genom ett sådant system skulle man måhända också i någon mån kunna ersätta den nuvarande bidragsformen. , Det ligger i öppen dag att avsevärda svårigheter äro förbundna med en dylik verksamhet. Olikheter i redskapsutrustning och fångstsätt samt fiskeplatsernas olika belägenhet medföra, att redskapen icke i samma grad äro utsatta för skade- och förlustrisker och ej heller förslitas i samma takt. Detta måste i sin tur medföra svårigheter vid fastställande av försäkringsvärde och försäkringsavgifter. Möjligheterna till kontroll mot missbruk av försäkringen äro också begränsade. En fiskredskapsförsäkring måste därför om den skall leda till önskat resultat med nödvändighet bygga på försäkringstagarnas, i detta fall fiskarenas, intresse för verksamheten och organiseras så, att fiskarena få en stark känsla av samhörighet och gemensamt ansvar.
