ningen och därvid förordat, att pensionen enligt vissa av civilförvaltningen angivna beräkningsgrunder måtte fastställas till 804 kronor för år. Även statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att förslag förelägges riksdagen om pension åt Larsson. Pensionsbeloppet syntes statskontoret böra bestäininas till 1 116 kronor för år jämte rörligt tillägg enligt år 1947 fastställda grunder, vilket motsvarade lägsta pension åt manlig arbetare enligt senast utfärdade s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelser (kun- görelse nr 490/1947). I likhet med myndigheterna finner jag mig böra förorda, att Larsson efter avgången från sin anställning kommer i åtnjutande av pension. I enlighet härmed och då det av statskontoret föreslagna beloppet synes mig skäligt hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att snickaren vid Jämtlands fältjägarregemente Andreas Larsson må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. ni. uppbära en årlig pension av 1 116 kronor. 5:o. Förre sadelmakaren vid Värmlands regementes intendenturverkstäder Johan Emanuel Söderholm. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderholm är född den 2 oktober 1869 och alltså 78 år gammal; att han – med kortare uppehåll om sammanlagt 5 inånader – tjänstgjort såsom sadelmakare vid Värmlands regementes intendenturverkstäder under tiden augusti 1924-juni 1947; att arbetstiden omfattat 48 timmar i veckan; samt att hans avlöning under år 1946 utgjort omkring 3 250 kronor. Enär Söderholm redan år 1929 uppnått en ålder av 60 år och då varit anställd i statens tjänst allenast något över 5 år, kan han icke komma i åtnjutande av pension enligt de bestämmelser, som utfärdats i fråga om pension åt arbetare i statens tjänst. Söderholm har hos Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkänd pension. Chefen för Värmlands regemente har tillstyrkt ansökningen. Försvarets civilförvaltning har i ärendet anfört följande. Enär Söderholins tjänstetid till huvudsaklig del infallit efter normal avgångsålder synes det tveksamt, huruvida pension över huvud taget bor utgå i förevarande fall. Även om anställningstiden skulle raknas till 70 års åldern, komme Söderholm i allt fall icke upp till samiiianlagtfulla 15 anställningsår eller den anställningstid, som utgjort niinimitid for erhållande av riksdagspeiision. – – – – – Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna skal foreligga for avlåtaii
