Kungl. l1uj.°ls proposition nr if.). 17,
nigas arbete har bl. a. angivits att vissa särskilda åtgärder böra övervägas
för att stiinulera rekryteringen av tandläkare till folktandvården. Jag vilj
i detta sammanhang tillägga, att jag ansett eentralorganisationen och
tandläkarförbundet bör beredas tillfälle att inför de sakkunniga få framlägga
sina synpunkter på folktandvårdens organisation. –
l anslutning till vad lärarkollegiet framhållit rörande behovet av
amanuenser vid tandläkarinstituten vill jag anmärka, att den
organisationsmässigt föreslagna anordningen att tillföra folktandvården tandläkare, som jag
funnit mig kunna godtaga, givetvis icke bör lägga hinder i vägen för att
ordna tillgången till amanuenser efter samma grunder som hittills. Det
torde få ankomma på medicinalstyrelsen att efter överenskommelse med
därav berörda parter lösa detta problem.
Intimt sammanhängande med spörsmålet om 1943 års lags fortsatta
giltighet är frågan om de stipendier som f. n. utgå till sådana studerande vid
tandläkarinstitut, vilka förbinda sig att efter vunnen slutgiltig legitimation
tjänstgöra inom folktandvården. Stipendierna ha alltsedan deras
inrättande utgått med 1000 kronor årligen. Antalet stipendier var under
budgetåret 1943/44 begränsat till högst 80. Under vartdera av budgetåren
1944/45 och 1945/46 var maximiantalet stipendier 150. Under de två senaste
budgetåren har medicinalstyrelsen haft bemyndigande att utdela högst 170
stipendier. – –
l sin framställning den 13 november 1947 har medicinalstyrelsen
hemställt, att stipendierna med oförändrat antal måtte höjas till ett belopp av
2 000 kronor årligen och att såsom följd härav anslaget för detta ändamål
för budgetåret 1948/49 måtte bestämmas till 340 000 kronor. Vid
remissbehandlingen av medicinalstyrelsens förslag i denna del har icke från något
håll rests gensaga mot att stipendiebeloppen höjas; statskontoret har dock
ifrågasatt huruvida icke en höjning till 1 500 kronor vore tillräcklig.
Kostnaderna för de odontologiska studierna äro, även med beaktande av
den kostnadsminskning som skett efter beslut vid 1947 års riksdag,
alltjämt tämligen höga. Jag vill nämna att medicinalstyrelsen under hand
meddelat att enligt en av odontologiska föreningen i Stockholm i januari
1948 gjord beräkning totalkostnaderna för dessa studier skulle belöpa sig
till minst 29 975 kronor, därav 6 725 kronor avseende själva studierna.
Motsvarande siffror år 1945 voro 29010 kronor resp. 12900 kronor. Enligt
denna beräkning skulle alltså totalkostnaderna f. n. uppgå till ett något
högre belopp än år 1945.
Redan vid 1943 ärs behandling av stipendiefrågan :liisägos vissa skäl tala
för en höjning av stipendiebeloppens storlek utöver 1 000 kronor. När
f|ägan var aktuell är 1940 ansåg sig föredragande departementsehefen icke
kunna förorda medicinalslyrelsens förslag om höjning av stipendierna
främst under äheropamle av att en fördubbling av slipendiernas storlek då
icke var erforderlig för att stimulera de studerande att söka stipendier. I)är-
2 lšilmng lill 1ii.s:lug4ns ]nnlul.oll 1./l.-l. I suml. \r }.}.
