innebära ett röjande av en uppgift av det slag, varom fråga är. Att kommittén funnit sig kunna i paragrafen sammanföra uppsåtliga och ouppsåtliga gärningar under den gemensamma brottsbeteckningen vårdslöshet med hemlig uppgift, har kommittén motiverat med att en uppsåtlig gärning av nu ifrågavarande slag, som skedde utan det för spioneri utmärkande kvalificerade uppsåtet att gå främmande makt tillhanda, icke för den allmänna uppfattningen tedde sig väsentligt mera straffvärd än en ouppsåtlig gärning. Ett typiskt fall av uppsåtlig gärning, som skulle falla under paragrafen, vore att någon, som på grund av sin tjänst hade kännedom om en militär hemlighet, uppsåtligen omtalade denna för annan utan att likväl ha uppsåt att därigenom gå främmande makt tillhanda.
Gentemot den av kommittén här föreslagna lagtexten har
justitiekanslersämbetet haft samma erinran beträffande uttrycket "tager befattning med"
som vid 6 §, med tillägg att särskilt här, då det kvalificerade uppsåtet att
gå främmande makt tillhanda icke fordrades, innebörden av den straffbara
gärningen borde närmare angivas. Föreningen Sveriges häradshövdingar har
gjort samma principiella anmärkningar i fråga om brottsbeskrivningen som
vid 8: 4 och särskilt vänt sig mot att ovisshet, huruvida en viss uppgift vore
av hemlig natur eller ej, skulle kunna medföra förskjutning av gränsen
mellan uppsåtligt brott och oaktsamhetsbrott. Även bortsett härifrån hade i
paragrafen under en gemensam strafflatitud sammanförts ett uppsåtligt brott
och ett oaktsamhetsbrott, vilket enligt föreningens mening vore principiellt
oriktigt. Sistnämnda synpunkt har anlagts även av Sveriges advokatsamfund,
som förordat att uppsåts- och oaktsamhetsfallen särskildes och behandlades
i olika stycken med lindrigare straff för oaktsamhetsfallen. Samfundet har
vidare, ur synpunkten att straffbestämmelsen borde erhålla sådan
formulering att tvekan om gränserna för det straffbara området i största möjliga
mån undvekes, funnit rekvisitet "uppgift som är av hemlig natur" icke
lämpligt. Kommitténs motivering lämnade här en synnerligen ofullständig
vägledning och vore närmast ägnad att belysa svårigheten för den enskilde att
veta, när han överskrede gränsen till det straffbara området. Icke heller det
i nuvarande 8: 9 använda uttrycket "upplysning om något sakförhållande,
som bör hållas hemligt för främmande makt" vore tillräckligt klargörande
men syntes samfundet likväl ur den nyss angivna synpunkten vara att
föredraga framför det av kommittén föreslagna. Kommitténs formulering hade
föranletts av att kommittén ansett att nu förevarande paragraf liksom 6 §
i förslaget borde omfatta även oriktig uppgift. Huruvida tillräckliga skäl
härtill förelåge, kunde dock enligt samfundets mening vara tvivel underkastat.
Det föreslagna stadgandets verkningar i praktiken vore för övrigt även
beroende av frågan, huruvida av gärningsmannen i subjektivt hänseende
fordrades att han haft insikt om uppgiftens natur av hemlig eller ej. I detta
hänseende gåve kommitténs förslag liksom vid åtskilliga liknande
brottsbeskrivningar utrymme för ovisshet. I det nu förevarande fallet komplicerades
frågan av att paragrafen såsom vårdslöshet med hemlig uppgift bestraffade
