Sida:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

2 Kungl. Majas proposition nr 58. Sammanfattning. Det vid förevarande proposition fogade förslaget till lag om sambruksföreningar avser att giva rättsliga grunder för ekonomiska föreningar, som avse gemensamt jordägande och sambruk. Lagförslaget ansluter sig nära till 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Från denna lag företer förslaget dock åtskilliga avvikelser, vilka betingats av sambruksföreningarnas säregna natur. För drivande av gemensamt jordbruk skall enligt förslaget tillskapas en särskild typ av ekonomisk förening, kallad sambruksföreninq. En sådan förening skall kunna bildas antingen av grannar i en by, vilka sammanskjuta sina ägor och överlåta dessa på föreningen, eller ock genom att ett antal lantarbetare eller andra i jordbruk kunniga personer bilda en förening, som förvärvar eller arrenderar en större jordegendom för gemensamt bruk. Föreningarna skola centralt registreras hos lantbruksstyrelsen. För registrering fordras bland annat, att en ekonomisk plan för föreningens verksamhet antagits. Planen skall i samband med registreringen hos lantbruksstyrelsen underkastas en saklig granskning ur jordbruksekonomisk synpunkt. Medlemmarna i en sambruksförening skola vara såväl berättigade som förpliktade att själva deltaga i jordbruksarbetet. I lagförslaget uppställes i anslutning härtill det kompetenskravet på medlemmarna, att dessa skola vara kunniga i jordbruk eller äga annan för verksamheten erforderlig yrkeskunskap. Lagförslaget förutsätter bokföringsskyldigbet för sambruksförening samt upptagen särskilda regler om fondbildning och vinstutdelning. Lantbruksstyrelsen förutsättes skola utfärda instruktion för revisor i sambruksförening samt öva viss tillsyn däröver, att en betryggande revision åvägabringas. Förslaget till lag om sambruksföreningar föranleder vissa smärre ändringar i andra lagar, bland annat en ändring i 1 § bokföringslagen. I samband härmed föreslås ytterligare en ändring i nämnda lagrum. Enligt detta åligger bokföringsskyldighet bland annat den som yrkesmässigt driver verksamhet såsom advokat. Stadgandet avser självfallet icke blott ledamöter av advokatsamfundet. Genom nya rättegångsbalken ha emellertid samfundsledamöterna fått ensamrätt till advokatnamnet. Ifrågavarande bestämmelse har därför omarbetats så, att bokföringsskyldighet skall åligga den som yrkesmässigt driver advokat" eller likartad verksamhet. I