till ledning vid fortsättande av förrättningen. I fråga om de straffbara gärningsformerna avviker kommittéförslaget icke i sakligt hänseende från nuvarande 12: 11. Däremot har kommittén icke, såsom i sagda lagrum skett, avgränsat det nu ifrågavarande förfalskningsbrottet från skadegörelse och från förseelse mot vattenlagen genom att uppställa ett krav på bedrägligt uppsåt. I stället har kommittén här liksom vid urkundsförfalskning med flera tidigare i förevarande kapitel behandlade brott såsom en ytterligare objektiv förutsättning infört kravet på fara i bevishänseende.
Vad angår straffet är detta enligt gällande rätt straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Med hänsyn till att kravet på bedrägligt uppsåt bortfallit har kommittén funnit straffminimum böra sänkas till straffarbete i två månader för normalfallen, varjämte för ringa fall upptagits ett straff av allenast fängelse eller böter.
Att nu förevarande paragraf i förslaget endast har avseende å
förfalskning av definitiva märken har föranlett rådhusrätten i Malmö att uttala, att
skydd otvivelaktigt erfordrades även för motsvarande provisoriska märken
under pågående förrättning. Kartläggningar, legala mätnings- och
jorddelningsförrättningar, av tjänstemän eller enskilda företagna utstaknings- och
avvägningsarbeten för uppförande av husbyggnader, dammbyggnader och
stängsel eller för väg-, gatu- och ledningsarbeten m. m. medförde
regelmässigt utsättande av märken, vilkas rubbande kunde medföra synnerligen stora
olägenheter. Härvid torde icke alltid annan straffbestämmelse kunna
tillämpas. Det förefölle med hänsyn härtill och till vikten av att dylika märken
skyddades lämpligt att för dessa fall tillskapa en särskild brottskategori,
vilken syntes böra upptagas i en särskild paragraf, förslagsvis i 11 kap.
Departementschefen.Att förfalskningsskyddet för fasta märken endast avser definitiva märken
torde, såsom rådhusrätten i Malmö framhållit, kunna leda till mindre
tillfredsställande resultat. Förfalskningsansvar synes vara på sin plats
exempelvis om någon rubbar vid en lantmäteriförrättning utsatta provisoriska
märken på sådant sätt att det medför fara för att förrättningsmannen skall
utsätta de definitiva märkena på oriktiga platser. Med hänsyn härtill har i
departementsförslaget kravet på att märkena skola vara av varaktig
beskaffenhet borttagits ur paragrafen och förfalskningsskyddet sålunda utsträckts till
att gälla jämväl provisoriska märken.
Medan kommittéförslaget var föremål för behandling i departementet har till mig den 9 maj 1945 från Sveriges lantmätareförening inkommit en framställning, vari föreningen framhållit såsom önskvärt att all uppsåtlig skadegörelse på nu ifrågavarande märken belades med straff. Under hänvisning härtill hemställde föreningen om ett uttalande varav framginge att sådan skadegörelse, i fall då brottsrekvisitet fara i bevishänseende icke vore uppfyllt, städse vore att hänföra under stadgandet om straff för skadegörelse i 24: 1 i kommittéförslaget. Därest detta icke ansåges möjligt, funne
