avsättning innebure en vida allvarligare förlust än avskedande ur enskild tjänst. Med hänsyn till den trygga ställning som flertalet privata tjänstemän numera åtnjöte kunde emellertid ett avsked på grund av brott i tjänsten väl jämföras med avsättning från allmän tjänst. Särskilt anmärkningsvärd skulle en olikartad straffrättslig bedömning te sig, där en enskild befattningshavare och en ämbetsansvar underkastad tjänsteman i stort sett fullgjorde samma funktion, såsom fallet vore exempelvis med en kassör hos en enskild bank och motsvarande befattningshavare i riksbanken eller i hypoteksbank. Hovrätten förordade därför, att den föreslagna regeln gjordes fakultativ och att dess tillämpning sålunda finge bero av omständigheterna i det särskilda fallet. Jämväl länsstyrelsen i Uppsala län har, under framhållande av att även en i enskild tjänst anställd person kunde bliva avskedad på grund av brott, uttalat att samma påföljd vid sidan av det egentliga straffet borde kunna drabba en ämbetsman, om domstolen med det allmännas intresse för ögonen prövade så vara skäligt. För det allmänna rättsmedvetandet skulle det sannolikt te sig stötande, om ämbetsmannens egentliga straff bleve lägre därför att han samtidigt dömdes till avsättning eller suspension. Den föreslagna regelns tillämpning skulle dessutom möta stora svårigheter, om i lagen icke upptoges något stadgande, som kunde tjäna till ledning vid bedömandet av relationen mellan ämbetsstraffet och det allmänna straffet. Hovrätten över Skåne och Blekinge har å andra sidan givit uttryck åt den uppfattningen att vid utmätandet av det allmänna straffet borde beaktas hela det lidande, som tillfogades ämbetsmannen genom avsättningen eller suspensionen. Det i detta sammanhang av kommittén använda ordet "förlust" vore med hänsyn härtill icke tillfredsställande, eftersom det möjligen kunde anses åsyfta endast ekonomisk förlust. Föreningen Sveriges stadsdomare ävensom rådhusrätten i Göteborg ha såsom en brist i förslaget anmärkt, att däri föreskrivits tillgodoräknande endast av ådömd avsättning eller suspension utan att sålunda den ämbetsman som frivilligt avgått i anledning av sitt brott skulle komma i åtnjutande av motsvarande avräkning å det allmänna straffet.
Departementschefen.Beträffande den i förevarande paragraf behandlade frågan, vilka
verkningar i fråga om ämbetsstraff som böra knytas till ett allmänt brott av
ämbetsman, har jag till en början i likhet med kommittén funnit, att en
dom å straffarbete på samma sätt som för närvarande bör medföra
avsättning från allmän befattning, såvida icke särskilda skäl tala för den
brottsliges bibehållande i tjänsten, och att i sistnämnda fall bör kunna dömas
till suspension. Vad härefter gäller frågan om inverkan av allmänt brott,
varigenom en ämbetsman förskyllt endast fängelse eller böter, ha
otvivelaktigt beaktansvärda synpunkter anförts mot införandet av en så vidsträckt
möjlighet att här ådöma ämbetsstraff som kommittén föreslagit.
Häradshövdingföreningen har befarat att principen om ämbetsmäns oavsättlighet
skulle bliva alltför uttunnad, om alla av ämbetsmän begångna allmänna
brott, även sådana som icke ägde samband med tjänsteutövningen, skulle
