Brott som avses i 5 § hör, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, under allmänt åtal. Vad nu sagts innebär dock ej ändring i bestämmelse om inskränkning i allmän åklagares åtalsrätt med avseende å sådan gärning som i 3 § sägs och som är särskilt belagd med straff.
Har den som blivit dömd till straff dessförinnan blivit förordnad eller vald till befattning utan att frågan om avsättning eller suspension därifrån jämlikt 6 eller 7 § prövats i domen, må särskild talan om avsättning eller suspension från befattningen föras, såframt den väckes inom två år från det domen vann laga kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949; och skall med avseende därå
iakttagas följande.
1. Genom denna lag upphävas lagen den 9 juni 1927 (nr 198) innefattande förbud att sprida efterbildning av penningsedel, lagen den 15 juni 1934 (nr 271) om förbud mot vissa sammanslutningar samt lagen den 13 december 1940 (nr 995) om straff för sabotage.
2. Vad i § 3 mom. 9 tryckfrihetsförordningen stadgas om att förbrytelse som där sägs skall anses enligt 8 kap. 4 § strafflagen skall i stället avse 8 kap. 10 § nya lagen. Där i lag eller författning eljest förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall ock denna i stället tillämpas.
3. I stället för vad 10 kap. strafflagen innehållit med avseende å upprors och upplopps stillande samt församlingsfrihet stadgas som följer:
a) Till upplopps stillande må krigsmanskap användas; dock äge det ej å deltagare i upplopp bruka vapen förr än på stället varande civilmyndighet högt och tydligt befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att vapenmakt eljest användes. Övergå deltagare i upplopp så hastigt till våld, att civilmyndigheten ej kan så förfara som nu är sagt; då äge myndigheten förordna, att upploppet genast skall stillas med vapenmakt. Ej må dock i något fall vapen längre brukas, än civilmyndighet finner sådant, för upploppets stillande, vara nödigt.
Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande, landsfogde samt polischefen i orten eller den som är satt i sådan ämbets- eller tjänstemans ställe.
Är ej civilmyndighet tillstädes och kan ej dess ankomst avbidas, äge på stället varande högste militärbefälhavare så förfara, som för civilmyndigheten är stadgat.
b) Sammankommer menighet å landet eller i stad till överläggning om allmänt eller menigheten särskilt rörande ärende, må tillträde till
sammankomsten ej offentlig myndighet förvägras. Ej må sammankomsten av
