Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits i vissa delar av hovrättsrådet numera justitierådet N. Beckman och i övrigt av e. o. hovrättsassessorn S. Petrén.
Förslagen föranledde följande yttranden.
Lagrådet:
Förevarande till lagrådets granskning överlämnade förslag till ny lagstiftning om brott mot staten och allmänheten utgör andra ledet i den etappvis fortgående omarbetning av strafflagen som inleddes med den år 1942 genomförda lagstiftningen om förmögenhetsbrotten. Den nu framlagda delen behandlar skadegörelse, förfalskningsbrott, mened, falskt åtal eller annan osann utsaga ävensom brott mot staten, till vilka hänförts även ämbetsbrott. I sammanhang härmed ha även andra brottskategorier berörts, varjämte till prövning upptagits vissa frågor som tillhöra straffrättens allmänna del.
Mot de allmänna principer som uppbära förslaget har lagrådet ej funnit anledning till erinran. Några verkliga omvälvningar innefattar den tillämnade lagstiftningen icke utan bygger i huvudsak på gällande rätt. Detta hindrar likväl ej att betydelsefulla ändringar genomförts med beaktande av de erfarenheter som vunnits och den utveckling samhällsförhållandena och rättsuppfattningen undergått sedan 1864 års strafflag utarbetades. Straffrättsliga problem av stor räckvidd ha därigenom blivit lösta. I åtskilliga hänseenden innebär, på sätt departementschefen framhållit, dessutom förslaget betydande förenklingar. Såsom helhetsomdöme kan sägas, att förslaget i materiellt avseende innefattar värdefulla förbättringar och även formellt väl fyller de anspråk som böra ställas på en lagstiftning inom detta viktiga och "centrala rättsområde. De erinringar lagrådet framställer i det följande beröra således icke förslagets huvudgrunder eller allmänna utformning utan hänföra sig i stort sett endast till spörsmål av jämförelsevis mindre omfattande art.
Lagrådet vill emellertid här understryka angelägenheten av att arbetet med den fortsatta revisionen av strafflagen får bedrivas utan avbrott så att det fullständiga lagverk som utgör strafflagsreformens slutmål må kunna färdigställas inom en snar framtid.
I 3 kap. 3 § stadgas beträffande tillbakaträdande från försök eller
förberedelse, att den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller
annorledes, föranlett att brottet ej fullbordats ej skall dömas till ansvar samt
att den som tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej skall dömas för
förberedelse, om "han frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av
hjälpmedlet. Straffrättskommittén, vars förslag i fråga om tillbakaträdande från
försök och "från olovlig befattning med hjälpmedel överensstämmer med
det remitterade, uttalade att, om av flera medverkande en avbrutit försök
