Justitieråden Lawski, Gyllenswärd och Nissen:
Enligt stadgande i lörsta punkten av 2 § är straff för förberedelse uteslutet, där den som gjort förberedelsen förskyllt straff för medverkan till fullbordat brott eller försök. Då den som ensam förövat ett brott svårligen kan sägas hava medverkat därtill, skulle regeln enligt sin ordalydelse ej komma att omfatta det fall, som likväl är det närmast till hands liggande, nämligen att den som gjort förberedelsen ensam utför brottet. Orden "medverkan till" torde därför böra utgå.
Regeringsrådet Kuylenstierna:
I likhet med lagrådets övriga ledamöter anser jag att första punkten av 2 § bör taga sikte på huvudfallet att endast en person är engagerad i den brottsliga gärningen. Jag finner emellertid viss omformulering önskvärd utöver vad nämnda ledamöter förordat. Straffrättskommittén framhåller i sitt betänkande möjligheten att brottet visserligen kommit till fullbordan eller försök men att detta skett på ett sätt som icke omfattas av uppsåtet hos någon som utfört eller medverkat vid en förberedelsehandling. Paragrafen har fått sin utformning med hänsyn till bland annat en sådan möjlighet; framför allt lärer uttrycket "ej förskyllt straff för" ha valts särskilt med tanke därpå. Om exempel överhuvud kunna anföras av den art som kommittén antagit – där alltså 4 § i 3 kap. enligt förslaget icke blir tillämplig – synes förhållandet likväl ej äga den betydelse att det behöver särskilt beaktas vid paragrafens avfattning. Det ligger knappast nära till hands att vid angivande av rekvisiten för förberedelse beskriva avgränsningen mot fullbordat brott och försök på det sätt att gärningsmannen "ej förskyllt straff" därför. Ett sådant uttryckssätt synes förutsätta att en gärning verkligen begåtts, för vilken gärningsmannen kunnat förskylla straff, men det utmärkande för förberedelse är just att den ifrågavarande gärningen – fullbordat brott eller försök – icke kommit till utförande. Om ej särskilda skäl av annat slag än det ovan nämnda kunna anföras för förslagets formulering – och motiveringen ger ingen antydan om att så skulle vara fallet – vore det väl lämpligt att fullfölja den uppläggning som tillämpats i 1 §, exempelvis på det sätt att efter "hjälpmedel" inskjutes en sats "utan att det kommit till fullbordat brott eller försök", medan sista satsen i meningen utgår.
Lagrådet:
I 3 §, som huvudsakligen handlar om tillbakaträdande från försök eller förberedelse, har därjämte upptagits en regel om straffrihet för förberedelse om faran för brott var ringa. Detta stadgande, som kan sägas innefatta en bestämning av begreppet straffbar förberedelse, nämligen den att handlingen skall ha medfört ett visst högre mått av fara för brott, synes böra få sin plats i 2 §, där nämnda begrepp definieras. Sista punkten i första stycket av 3 § torde därför, med någon redaktionell ändring, böra inskjutas som ett andra stycke i 2 §, vilket i sin tur lär föranleda en jämkning jämväl i sista stycket av 2 §.
