samt att, då å brottet kan följa straff som i 14 § första, andra eller tredje punkten sägs, skall gälla vad där stadgas.
Justitieråden Lawski och Gyllenswärd samt regeringsrådet Kuylenstierna:
Av föredragande departementschefens yttrande rörande denna paragraf – vars avfattning i huvudsak överensstämmer med kommittéförslaget – synes framgå, att den egentligen icke varit avsedd att i förhållande till gällande strafflag innefatta annat än en av de i 3 kap. upptagna nya medverkansbestämmelserna påkallad redaktionell följdändring. Någon utvidgning av skadeståndsskyldigheten för det fall att flera äro delaktiga i ett brott medförde icke kommittéförslaget. Den omarbetning nämnda kapitel enligt departementsförslaget undergått torde emellertid föranleda, att jämväl förevarande paragraf i visst hänseende får ändrad innebörd. I den uppräkning paragrafens gällande lydelse innehåller återfinnes icke någon hänvisning till det nuvarande stadgandet i 8 § av 3 kap., d. v. s. det fall att andra personer än föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar, andra uppfostrare eller förmyndare underlåta att avslöja brott. I enlighet härmed har i praxis person som fällts till ansvar jämlikt berörda 8 § ansetts icke ha gjort sig skyldig till sådan brottslighet som enligt lag medför förpliktelse att utgiva skadestånd (se N. J. A. I 1891 s. 9). Det mot nyssnämnda lagrum svarande stadgandet i departementsförslaget utgör första stycket av 3 kap. 6 §. Redan genom kapitelrubriken hänföres alltså stadgandet till medverkansbestämmelserna. Och i departementschefsyttrandet framhålles uttryckligen, att underlåtenhet av ifrågavarande art kan betraktas såsom en särskild form av medverkan till brott, ett slags negativ delaktighet. Med hänsyn härtill torde den föreslagna lydelsen av 6 kap. 5 §, vilken anknyter till samtliga fall av medverkan till brott, svårligen kunna föranleda annan tolkning än att skadeståndsskyldighet som där sägs skall inträda även vid den i 3 kap. 6 § första stycket omtalade underlåtenheten att avslöja brott. Att i motsats till gällande lag här, utöver den straffrättsliga repressionen, föreskriva jämväl en i det särskilda fallet måhända mycket betungande skadeståndsrättslig sanktion lärer emellertid icke vara tillrådligt. I själva verket synes det redan i och för sig ägnat att ingiva betänkligheter att överhuvud i detta begränsade sammanhang ändra gällande skadeståndsregler. På grund av det anförda hemställes, att tillämpningsområdet för 6 kap. 5 § inskränkes till att avse fall då flera, på annat sätt än i 3 kap. 6 § första stycket sägs, medverkat till brott.
Justitierådet Nissen:
På sätt lagrådets övriga ledamöter anfört torde paragrafen böra "tolkas så, att skadeståndsskyldighet som där sägs skall inträda även vid den i 3 kap. 6 §
